Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Uppsala kommun har ett ökande antal invånare som sjukskriver sig på grund av sjukdomar relaterade till långvarig stress. Samtidigt blir antalet offentliga gröna miljöer färre i Uppsala på grund av förtätning, trots att gröna miljöers stressreducerande och återhämtande effekt varit känd sedan länge. Det närmsta grönområdet med möjlig stressreducerande och återhämtande effekt blir då för många i centrala Uppsala Stadsträdgården. Syftet med denna uppsats är att undersöka Stadsträdgårdens stressreducerande och återhämtande potential genom att identifiera vilka stressreducerande karaktärer (SK) som finns och diskutera hur parken kan utvecklas gällande karaktärerna för att tillgodose stadens behov av stressreducerande grönområden. Uppsatsen tillämpar en metod baserad på verktyget Quality Evaluation Tool (QET) tillsammans med andra teorier inom fältet evidensbaserad design (EBD) för att identifiera och analysera SK i Stadsträdgården. Resultatet visar att parken innefattar ett flertal karaktärer, men få SK. De SK som främst identifierades inom parken var Artrikedom, Sensorisk njutning av naturen samt Säsongsförändringar i naturen. Resterande SK återfinns i en oansenlig mängd. SK som identifieras inom parken framträder svagt och mängden sociala karaktärer, karaktärer som i motsatts till stressreducerande karaktärer ökar stress hos stressade individer, verkar ha en betydande roll i hur SK upplevs i parken. För att Stadsträdgården ska kunna utvecklas gällande SK behöver mängden sociala karaktärer och mängden rumsligheter med endast sociala karaktärer minskas för att förhindra att dessa influerar SK. Utöver detta upplevs parken som trygg i sin helhet, vilket är viktigt för stressade individer, men mängden övergående zoner bör utökas för att skapa trygghet för de mest stressade besökarna. Sammanfattningsvis är Stadsträdgården inte en stressreducerande park, då den har få stressreducerande karaktärer som är svaga samt många sociala karaktärer som försvagar parkens stressreducerande effekt. Parken bör därmed utvecklas för att förstärka de befintliga SK och fler bör introduceras så att parken främjar ett socialt hållbart samhälle och realisering av ett flertal mål inom Agenda 2030.

The number of inhabitants of Uppsala municipality that are on sick leave because of illness related to prolonged stress is increasing. In the meantime, the quantity of public green spaces is decreasing because of densification, despite the well-known positive stress-reducing and rehabilitating effect that green spaces have on individuals. For many the closest public green space with possible stress-reducing and rehabilitation effect in the city center is Stadsträdgården. The aim of this study is to investigate Stadsträdgården’s stress-reducing and rehabilitating potential by identifying which stress-reducing qualities that can be found and discuss how the park can be developed regarding stress-reducing qualities to meet the city’s need for stress-reducing green spaces. The study’s approach is based on the tool Quality Evaluation Tool (QET) amongst other theories in Evidence based design (EBD) to identify and analyze the stress-reducing qualities in Stadsträdgården. The results show that the park has a lot of qualities, but a lack of stress-reducing qualities. The stress-reducing qualities that were primarily identified within the park were Rich in species, Sensual pleasures of nature and Seasons changing in nature. The other stress-reducing qualities were found in a small quantity. Most of the identified stress-reducing qualities appear faintly and the amount of social qualities, qualities that in contrast to stress-reducing qualities increase stress in stressed individuals, seems to have a significant role in how stress-reducing qualities are perceived in the park. In order for Stadsträdgården to be able to develop regarding stress-reducing qualities, the amount of social qualities and the amount of spatialities with only social qualities need to be reduced to prevent these from influencing stress-reducing qualities. In addition to this, the park is perceived as safe in its entirety, which is important for stressed individuals, but the amount of transition-zones should be increased to create security for the most stressed visitors. In conclusion, Stadsträdgården is not a stress-reducing park because it only has a few stress-reducing qualities that are perceived as weak and too many social qualities. The park should therefore be developed to strengthen the existing stress-reducing qualities and more should be introduced so that the park promotes socially sustainable society and lead to the realization of several goals within Agenda 2030.