Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

88% av Sveriges befolkning bor i tätorter, vilket endast utgör 1,3 % av Sveriges totala yta. Urbaniseringstrenden förväntas fortsätta och barns miljöer är de som försvinner först då konkurrensen om ytan är stor. Då barn spenderar majoriteten av sin vakna tid på skolan, får skolgården en allt viktigare roll i barns uppväxtmiljö. En skolgårds kvalitet har en stor effekt på barnens lek, utveckling samt hälsa och en skolgårds kvalitet är beroende av dess storlek. Detta till trots, finns det idag inga lagstadgade riktlinjer kring en skolgårds storlek, vilket har resulterat i att över 40 % av barn går i en skola vars skolgård understiger de forskningsbaserade rekommendationer som finns. Det här arbetet görs för att uppmärksamma vilken effekt marginaliseringen av barns miljöer har på barnen, men även på samhället i stort. Arbetet syftar till att föreslå en gestaltning som prioriterar barns jämlika uppväxtvillkor genom att främja lek samt utmana gaturummets traditionella hierarki. Vidare är syftet att exemplifiera hur en skolgård med svåra förutsättningar kan gestaltas med ökade miljöerbjudanden och rörelsefrihet.

Vaksalaskolan, som arbetet appliceras på, har idag ett friytemått långt under rekommendationerna vilket resulterar i konflikter och omfattande slitage. Arbetet undersöker hur Vaksalaskolans skolgård samt omgivning kan gestaltas för ökade lekvärden med samnyttjande som strategi. Arbetet utgår från metoden Research by Design där den vetenskapliga förundersökningen pågår parallellt med gestaltningsarbetet. Metoden tillåter att nya frågor uppkommer under arbetets gång, vilka kan generera nya lösningar. Vidare baseras förslaget till stor del på de gåturer och semistrukturerade gruppintervjuer som anordnades med elever på Vaksalaskolan. Gestaltningsresultatet innebär samnyttjande med delar av Vaksala torg samt Salagatan vilket bidrar till att Vaksalaskolans skolgårds friyta ökar med över 30%. Skolgården får även en gestaltning med ökade miljöerbjudanden i form av flexibla lekelement, sociala platser och lösa föremål, baserat på en teoretisk grund. Resultatet visar exempel på hur barns behov kan prioriteras framför trafik och förtätning genom att låta barnens lek dominera det offentliga rummet.

Sammanfattningsvis dras slutsatsen att samnyttjande inte bör användas som argument i en förtätningsstrategi då det tenderar att missgynna barns livsvillkor. Samnyttjande kan dock användas som en krishanteringsstrategi i de fall då en skolgårds förutsättningar inte uppnår de riktlinjer som finns, likt Vaksalaskolan, samt som en strategi för att prioritera barns plats i staden. I förslaget ligger friytan fortfarande under de forskningsbaserade rekommendationerna som finns, då den täta bebyggelsestrukturen förhindrar en ytterligare expandering av skolgårdens yta. Därför förespråkas en lagändring som säkerhetsställer en skolgårds minsta friytemått som ett sätt att skydda barns rätt till jämlika uppväxtvillkor.

88 % of the population in Sweden lives in cities which only consists of 1,3 % of Sweden's area. The urbanisation is expected to increase, and as it escalates, children’s built environment will decrease as they are the first to be compromised. Since school is the one place where children spend most of their waking hours, the schoolyard plays an important part in a child’s life. The qualities of the schoolyard and therefore the quality of a child’s play is essential in the act of promoting a child’s development and health. Research has shown a connection between a schoolyard’s qualitative standards and its size. Thus, there are no regulations by law regarding a schoolyard's size or amount of open space per child. As a result, 40% of Sweden's school children go to schools where the schoolyards are in fact lower than what is recommended by research. The aim is to prioritise children’s need for an equal upbringing by creating a proposal that promotes play values as well as challenges the traditional hierarchy of the street. In addition, the aim was to exemplify how a schoolyard with difficult prerequisites can be designed to increase its affordances and the children’s independent mobility.

The proposal is implemented at Vaksalaskolan, where the low amount of space has been proven to increase the risk for bullying as well as extensive wear and tear. This proposal investigates how Vaksalaskolan can be redesigned to increase its play values, by the strategy of shared space. The project is based on the method Research by Design, where research and design are intertwined by trying out design based solutions throughout the entire process. The method is used when a question has the possibility of multiple answers and is performed through three phases: pre-design, design, and post-design. The proposal was developed in a co-creation with the students at Vaksalaskolan, where student-led tours and semi structured interviews were arranged.

The proposal increased the school yards' open space by over 30 % by sharing space with Vaksala torg and Salagatan. The play values were increased by research-based methods such as affordances, loose parts and social experiences. The design proposes an example of how to establish children’s rights to impact their own environment as well as show an example where children are prioritised in the public realm.

In conclusion, we argue that shared space should not be an argument for densification as it tends to disadvantage children’s wellbeing. However, shared use can be a strategy where the lack of open space per child is critical, like in the case of Vaksalaskolan. The design proposes an increase of open space, but it is still lower than the recommended amount as the dense city structure will not allow for a further extension. To counteract the need for shared space, a sufficient amount of open space per child needs to be prescribed by law to protect children’s rights to an equal environment that promotes their health.