Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

En viktig del av veterinärers roll i samhället är upprätthållandet av svenskt djurskydd. Ett av
veterinärens verktyg är djurskyddsanmälningar, och veterinärer har en lagstadgad plikt att anmäla
misstanke om brott mot djurskyddslagstiftningen till länsstyrelsen. Tyvärr har det under senare år
larmats om ett allt hårdare arbetsklimat för djurhälsopersonal från flera instanser. Detta kan gälla
allt från missnöje med behandlingskostnader till missnöje med behandlingsresultatet. Det ses en
negativ trend där incidenter med hot och hat ökar, både på arbetsplatsen och i sociala medier.
Veterinärer är speciellt utsatta under fysiska besök och upplever en ökande otrygghet på
arbetsplatsen. Det praktiska djurskyddsarbetet som utförs av veterinärer riskerar att påverkas
negativt av det rådande arbetsklimatet. Studien syftade till att undersöka om det finns en koppling
mellan djurskyddsarbetet som utförs av kliniskt verksamma veterinärer i samband med djurskyddsanmälningar och de upplevelser av hot, trakasserier och våld som veterinärer utsätts för. Om möjligt
ämnade studien även att belysa problem kring djurskyddsarbetet som möjligen kan ligga till grund
för framtida diskussioner om utvecklandet av en mer trygg och säker process kring djurskyddsanmälningar för veterinärkåren. För att studera detta delades studien upp i två delar. En webbenkät
riktades mot kliniskt verksamma veterinärer i Sverige. Enkätens syfte var att undersöka veterinärers
syn på djurskyddsarbete och huruvida det finns en koppling mellan deras djurskyddsarbete i
samband med djurskyddsanmälningar och upplevda hot, trakasserier och/eller våld. Det inkom 240
svar, varav 210 fullständiga. Den andra delen av studien baserades på en kvantitativ undersökning
av djurskyddsanmälningar inlämnade av kliniskt verksamma veterinärer till länsstyrelserna i fem
län mellan 2019-01-01 och 2021-08-31. Syftet var att identifiera de vanligaste anledningarna till att
anmälningar görs av veterinärer och om/i vilken utsträckning dessa innehåller hänvisningar till hot,
trakasserier eller våld mot veterinärer eller annan djurhälsopersonal. Totalt studerades 278 djurskyddsanmälningar.
Resultatet visar att en tredjedel (33 %) av de medverkande veterinärerna någon gång utsatts för
hot eller trakasserier under en process med djurskyddsanmälan. Det vanligaste var uthängningar i
sociala medier och hot om motanmälan till ansvarsnämnden eller hot mot anställning och karriär.
Ingen veterinär rapporterade sig ha utsatts för fysiskt våld mot den egna personen, men fem
rapporterade sig ha bevittnat våld mot en kollega i sammanhanget. Totalt ansåg 84 % av respondenterna att djurskyddsarbetet kring djurskyddsanmälningar var förenat med risker för hot och
trakasserier, och hälften (53 %) ansåg att det försämrats på grund av detta, bland annat genom
minskad anmälningsbenägenhet. Drygt en femtedel (22 %) av de medverkande veterinärerna hade
vid minst ett tillfälle avstått att anmäla djurskyddsfall på grund av riskerna med hot, trakasserier och
våld. Av de studerade djurskyddsanmälningarna innefattade 6 % hänvisningar till hot och samtliga
av dessa involverade fall med vanvård, djurmisshandel eller djurägare som nekat vård. En tydlig
koppling mellan djurskyddsanmälningar och hot och trakasserier kunde ses i studieresultatet. Våld
ansågs inte lika starkt kopplat enligt de medverkande veterinärerna i enkäten och inga av de
studerade djurskyddsanmälningarna nämnde incidenter med fysiskt våld. Studiens enkätsvar visar
på flera förbättringsområden för att öka tryggheten vid djurskyddsanmälningar för veterinärer.
Framför allt ses behov av ökat förtroende för länsstyrelsernas hantering av anmälningar, ökat stöd
och en översyn av möjligheterna för veterinärer att anmäla anonymt, fler utbildningsmöjligheter och
förbättrad hantering av hot på arbetsplatsen och i sociala medier. Resultatet indikerar att den rådande
arbetssituationen påverkar anmälningsbenägenhet negativt, och riskerna med hot och trakasserier
kan sannolikt vara en bidragande orsak till det relativt begränsade antalet djurskyddsanmälningar
som inkommer från veterinärer varje år.

An important part of veterinarians’ role in society is animal protection, partly through upholding the
Swedish animal welfare legislation. This can be done through animal welfare reports, which clinical
veterinarians in Sweden are obligated to do by the existing mandatory reporting that includes all
“animal health personnel”. During the last few years, the working climate for clinical veterinarians
has taken a drastic downturn, and many reports of threats and harassment against veterinarians in
their workplace and on social media has made the news and gained public knowledge. Such threats
and harassment can be linked to anything from complains over treatment costs to complaints related
to unsuccessful treatment efforts. Veterinarians are especially exposed and at risk during physical
meetings with animal owners and experience an increasing insecurity at the workplace because of
this. The practical animal protection work performed by veterinarians’ risks being negatively
affected by the prevailing work climate.
This study aimed to investigate the possibility of a link between animal welfare reports submitted
by veterinarians and incidents of threats, harassments, and violence against veterinarians. If possible,
the aim of the study was also to illuminate problems with the existing animal protection work of
veterinarians, which may be of use in future discussions concerning the development of a more safe
and secure course of action. To research this, the study was divided into two parts. A web survey
was aimed at Swedish clinical veterinarians. The survey was open for 38 days, during which a total
of 240 answers were submitted. In addition to this, a quantitative examination of 278 animal welfare
reports submitted by clinical veterinarians in five counties during 01-01-2019 to 31-08-2021 was
carried out.
The results showed that one third (33%) of the veterinarians included in the survey at least once
had experienced threats or harassments during an animal protection case. The most common
situations involved harassments in social media, threats of counter-reporting to the veterinary
disciplinary board for animal health staff or threats against employment and career. No veterinarian
reported violence directed to themselves, and only five reported having witnessed violent actions
directed towards a colleague. Six percent of the animal welfare reports included in the study had
references of threats against veterinarians. All involved cases of neglect, animal cruelty or animal
owners who refused veterinary care or euthanasia of their animals. A total of 84% of the responders
felt that animal protection work was associated with risks of threats and harassments and 53%
believed it had affected the practical animal protection work negatively. These risks concerning
animal protection work had affected 22% of the veterinarians included in the survey in the way that
they had refrained at least once from submitting animal welfare reports, despite the mandatory
reporting. The study result indicates a link between practical animal protection work and threats and
harassments. The result of the survey pointed at a few areas of improvement with veterinary animal
protection. There is a need for improved confidence, support, and communication with the
investigating agencies. There is also a need for better handling of threats and harassments in social
media and in the workplace. There were many requests for increased education concerning the
Swedish animal welfare legislation. The result indicates that practical animal protection work is
negatively affected by the current situation with incidents of threats and hatred. The risks of threats
and harassment could be a contributing factor to the relatively limited number of animal welfare
reports submitted by veterinarians each year. Increased possibilities for vets to remain anonymous
in animal welfare reports and improved immunity may both increase the rate of reporting.