Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Liljeholmen var ett av de första industriområdena som etablerades i Stockholm. Idag återstår bara Lövholmen som ett fragment av detta historiska landskap, ett öde ingenmansland utan kopplingar till den urbana struktur som med tiden kommit att omsluta området. Dessa postindustriella landskap vars funktion gått förlorad kan lätt uppfattas av gemene man som föråldrat, ordinärt och utan framtid i den moderna staden. Ur ett annat perspektiv är områdets identitet beroende av Lövholmens historiska lager. Likt en väv utgörs nämligen ett landskap av trådar med minnen och berättelser, historier som kan ha formats under hundratals - ibland tusentals år. Att synliggöra Lövholmens identitet är därför att göra Stockholms historia läsbar i landskapet, vilket är av stor betydelse för människor.

Samtidigt utgör de postindustriella landskapen ofta strategiska lägen i staden. Utvecklad infrastruktur och ofta vattennära läge gör dessa områden intressanta att förtäta i en tid av en allt högre urbaniseringsvåg. Lövholmen är inget undantag i och med det uppdrag Stockholm stad gett det danska arkitektkontoret Gehl Architects om att rita en ny stadsdel i området. En vision finns om att skapa ca 1500 bostäder, fem förskolor och en högstadieskola i den nya strukturen som ska inrymmas på en yta som motsvarar parken Humlegården i Stockholm.

Syftet med detta examensarbete är att visa för en stor målgrupp hur landskapsarkitektur kan aktivera dessa komplexa industrilandskap. Målet är därför att väva samman nya element med det historiska lagret för att forma ett landskap av betydelse för människor. Ett gestaltningsförslag med starka kopplingar grundat i Lövholmens alla minnen och berättelser - dess identitet. I sökandet efter denna struktur liknas landskapets komplexa system vid ett språk, där ordets delar får betydelse genom helheten. Inför transformationen och gestaltningen av Lövholmen är en litteraturstudie inom semiotiken och designteorin strukturalismens värld därför av stor vikt för att hitta språkets sammanlänkande principer som ska stärka kommunikationen i landskapet.

Examensarbetet är mitt försök att väcka diskussion och ifrågasätta den allmänt etablerade strategin om förtätning och därmed Lövholmens framtid. Att inte enbart utgå från funktioner, exploateringstal utan istället landskapets potential och dess identitet. När förstaden Liljeholmen alltmer förtätas och liknar innerstaden till exploateringstal finns nämligen en unik möjlighet för Lövholmen att utvecklas och få en ny funktion likt ett andrum för rekreation, berättelser, lek och möten - ett landskap av betydelse för människor.

Liljeholmen was one of the first industrial areas to be established in Stockholm’s suburbs. Today, only Lövholmen remains as a fragment of this historic landscape, a desolate no-man’s land without connections to the urban structure that over time has come to enclose the area. These post-industrial landscapes whose function has been lost can easily be perceived by the common man as outdated, ordinary and without a future in the modern city. From another perspective, Stockholm’s identity is dependent on Lövholmen’s historical layer. Like a weave, a landscape consists of threads with memories and stories, stories that may have been shaped over hundreds - sometimes thousands of years. Keeping the historical layer and Lövholmen’s identity is making Stockholm’s history readable in the landscape, which is of great meaning and importance for people.

At the same time, the post-industrial landscapes often constitute strategic locations in the city. Developed infrastructure and often waterfront location make these landscapes interesting to densify in a time of increasing urbanization; Stockholm and Lövholmen are no exception. Therefore, the City of Stockholm has given the Danish architectural firm Gehl Architects the opportunity to design a new, dense district in the area. Their vision is to create around 1500 apartments, five preschools and a high school in the new structure of Lövholmen, a small-scale area that is the size of the district park Humlegården in Stockholm.

The purpose of this thesis is to show how landscape architecture can activate these complex industrial landscapes. The goal is therefore to create a new proposal for Lövholmen’s industrial landscape that can interweave new elements with the existing historical layer to shape a structurally connected landscape of meaning for people. A proposal based on Lövholmen’s memories – its identity. In the search for this new structure, the complex system of the landscape is seen as a language, where the elements in it gain meaning through the whole. Before a transformation of the landscape of Lövholmen, a literature study in semiotics and a design theory structuralism is of great importance in the search of interconnecting principles of language that will strengthen the connection and the communication in the landscape.

This thesis is my attempt to raise a discussion and question the generally established strategy of densification. A wish that urban planning does not start by only applying functions and floor space index, but by the enlargement of the planning process to emphasize the identity of the landscape and its potential. As the suburb of Liljeholmen becomes increasingly densified and resembles the inner city in terms of development, there is a unique opportunity for Lövholmen to develop and have a new function like a breathing space for recreation, memories, play and meetings - a landscape of meaning for people.