Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Tidigare var det vanligt att ridskolor hade en gräns på sju års ålder för att få börja rida. Ridlekis är ett nytt fenomen på svenska ridskolor och idag saknas det forskning om hur de yngsta barnen upplever ridlekis på ridskolan. Syftet med studien var att undersöka barns perspektiv på ridlekisverksamhet. Studien genomfördes genom att besvara frågeställningarna: Vad upplever yngre barn som roligt på ridlekis? Vad är det som får yngre barn att börja och fortsätta på ridlekis? Metoden som användes var fokusgruppsintervjuer. Fem intervjuer genomfördes på två olika ridskolor. Totalt 31 barn i åldern tre till sex år deltog i studien. Det insamlade materialet transkriberades, analyserades genom innehållsanalys och fyra teman kom att fokuseras.
De fyra teman resultatet landade i var: Motiv till deltagande, Roligast på ridlekis, Första dagen på ridlekis och Ridläraren och hästarnas betydelse. Resultatet visade många likheter och olikheter i barnens uttalanden. I motiv till deltagande svarade de flesta barnen att det var för att de tycker om att rida eller att de började för att det är roligt. Under temat roligast på ridlekis tyckte majoriteten att trava och galoppera var det allra roligaste medan en del av barnen tyckte mest om att klappa och ge godis till hästarna. Första dagen på ridlekis upplevde flest barn som ”läskigt” och att de var blyga. Andra barn tyckte även att det kändes roligt och pirrigt. Beträffande ridläraren och hästarnas betydelse så uppgav majoriteten av barnen att en bra ridlärare ska lära barnen saker samt vara snäll och glad. Även hästarna ska vara snälla, men också söta, gulliga, fina och gosiga.
Slutsatsen blev att det är av stor vikt att ta reda på barnens perspektiv för att göra barnens upplevelse på ridlekis så bra som möjligt. Variation i verksamheten är viktigt och resultatet visade att ridningen inte ensam är central för barnen. Barnen i studien tyckte att det var minst lika roligt att vara med hästarna i stallet och att få rosetter. För att barn ska fortsätta på ridlekis är snälla och positiva ridlärare samt trygga hästar något ridskolor bör prioritera i ridlekisverksamhet.

In the past, it was common for riding schools in Sweden to have a limit of seven years of age to start riding. Therefore, ”ridlekis” is a new phenomenon in Swedish riding schools and today there is a lack of research on how the youngest children experience ”ridlekis” at the riding schools. The purpose of the study was to find out childrens’ perspective on riding school. The concept ”ridlekis” means a more playful version of the usual riding school activities for children aged three to six years. The study was done by answering the following questions: What do younger children experience as fun at riding school? What makes younger children start and continue on riding school? Five focus group interviews were conducted at two different riding schools. A total of 31 children aged three to six years participated in the study. The collected material was transcribed and analyzed through content analysis and four themes came to focus.
The four themes the result landed in were: Motives for participation, Funniest activities at ”ridlekis”, First day at ”ridlekis” and The importance of the riding teacher and the horses. The results showed many similarities and differences in the children's statements. In motive for participating, most children answered that it was because they like riding or that they started because it was fun. Under the theme most fun at “ridlekis”, the majority thought trotting and galloping was the most fun while some of the children liked to pet and give sweets to the horses. The first day at ridlekis, most children experienced it as "scary" and that they were shy. Other children also found it fun and tantalizing. Regarding the importance of riding teacher and horses, the majority of children, expressed that a good riding teacher should teach the children things and be kind and happy. The horses should also be kind, but also sweet, cute, nice and cuddly.
The conclusion was that it is important to find out the children's perspective in order to make their experience at “ridlekis” as good as possible. Variation in the activity is important and the results showed that riding is not the most important thing for the children. The children in the study thought it was at least as fun to be with the horses and get price rosettes. The riding teacher and the horses play an important role in the activities and to get the children to continue riding.