Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Städer har möjlighet att bidra till biologisk mångfald genom att erbjuda olika typer av habitat på ett sätt som rurala landskap får svårare att göra. Den förtätningstrend som råder i städer leder dock till att allt fler gröna ytor fragmenteras och bebyggs, vilket riskerar att påverka arters spridning och rörelse i staden. Denna uppsats har undersökt hur spillytor, som en del av stadens grönstruktur, kan fungera som spridningskorridor för bevarandet av biologisk mångfald.

Genom en fallstudie i Karlstad tätort inventerades och undersöktes spillytor mellan ett antal grönområden. Resultatet av inventeringen visade att majoriteten av spillytorna består av gräs och blandad vegetation samt att större spillytor förekommer sparsamt i de inre och tätaste delarna av staden.

Mot bakgrund av urbanekologisk teori med inriktning på gröna korridorer kom analysen av resultatet till en slutsats att spillytorna i Karlstad har potential att fungera som tillfälliga spridningselement i staden. En omfattande/allmän slutsats är dock svår att dra då funktionen visade sig vara komplex och starkt påverkad av art, karaktär hos ytan samt förhållande till andra gröna eller hårdgjorda ytor.

Uppsatsen har visat att spillytor utgör en förhållandevis stor del av stadens faktiska grönstruktur, och att dessa ytor därmed bör vara en del av planeringen för biologisk mångfald och hållbara städer.

As a complement to the rest of the landscape, cities have the conditions to contribute to biodiversity by offering habitats that rural landscapes more frequently struggle to do. However, the ongoing densification that prevails in many cities often takes advantage of green areas, leaving these areas fragmented. With fewer and smaller parks and green areas remaining, this runs the risk of affecting the spread and movement of species. This thesis has investigated how leftover spaces, as part of the green structure of cities, can function as a dispersal corridor for the conservation of biodiversity.

Through a case study in the urban area of Karlstad, an inventory and examination of leftover spaces between several green areas were done. The results of the investigation showed that most of the leftover spaces that were discovered consist of lawn as well as mixed vegetation, and that larger areas are less likely to occur in the inner and densest parts of the city.

In the light of urban ecological theory focusing on green corridors, an analysis of the results of the inventory concluded that leftover spaces in Karlstad have the potential to function as temporary dispersal elements in the city. However, an overall conclusion is hard to draw, as the function as a dispersal element turned out to be complex and strongly influenced by species, the character of the surface, and the relation to other green or hardened surfaces.

This thesis has shown that leftover spaces constitute a large part of the city's actual green structure and that these areas therefore should be a part of the planning for biodiversity and sustainable cities.