Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I Sverige sitter cirka 4400 personer frihetsberövade på någon av Sveriges fängelser. Frihetsberövandet utgör en belastning för individen och kan utlösa krissituationer med självskadande handlingar som följd. Flera av klienterna lider redan vid häktning av psykiska besvär och tillhör riskgruppen för självskadebeteende och självmord (Kriminalvården (2018). Kriminalvårdens främsta uppdrag är att verkställa straff och minska återfallen i brott. Att ge de intagna en bättre chans till ett lagligt liv efter avtjänat straff och att de intagnas vistelse hos dem ska ha inneburit en positiv skillnad är en del av Kriminalvårdens vision (Kriminalvården 2014).

Flera undersökningar visar på att exponering av naturen förbättrar den psykologiska hälsan och främjar positivt beteende. Många studier rapporterar om de positiva effekterna av terapeutiska landskap inom hälso- och sjukvård. (t.ex. Ulrich, 1984, Kaplan & Kaplan 1989, Grahn & Stigsdotter 2010) dock finns det begränsad litteratur om liknande miljöer inom fängelser.

Syftet med detta arbete är att undersöka utemiljöns hälsofrämjande förmåga/rehabiliteringspotential inom Sveriges fängelser samt identifiera ett antal aspekter/faktorer inom utemiljön som kan utvecklas och användas i rehabiliteringssyfte. Frågeställningarna som behandlas i arbetet är: Hur planeras och gestaltas utemiljöer vid Sveriges fängelser? Och; Vilka möjligheter finns för att skapa vårdande och rehabiliterande utemiljöer inom Sveriges fängelser?

Genom inventering och analys av sju av Sveriges anstalter, intervjuer med landskapsarkitekter som arbetat med projekt i fängelsemiljöer, enkäter till intagna på ett av Sveriges fängelser samt tre referensexempel kunde egen empiri skaffas om hur utemiljön inom svenska fängelser fungerar. Vidare kunde de faktorer och/eller synsätt som tros ligga till grund för planeringen och utformningen av utemiljön identifieras.

Slutsatser från arbetet är att det tycks finnas olika synsätt inom Kriminalvården kring hur man behandlar sina utemiljöer. Det råder även skillnad mellan hur utemiljön planeras och utnyttjas mellan de olika anstalterna. Detta tyder på att det inte finns några specifika riktlinjer eller policys inom Kriminalvården som gäller behandlingen av utemiljön. Det finns även en betydande mängd säkerhetskrav som måste uppfyllas inom utemiljöerna vilka, enligt både personal på fängelser samt landskapsarkitekter, spelar en stor roll i varför utemiljöerna ofta är mycket spartanska och enkla.

Trots dessa begränsningar kunde jag, utifrån tre referensexempel, hitta bättre bevis på att det är möjligt att skapa utemiljöer med fokus att fungera vårdande och rehabiliterande vilket gör det viktigt att vidare undersöka om varför detta inte appliceras inom Sveriges fängelser.

Vi som landskapsarkitekter kanske inte kan lösa de sociala och politiska frågor som har orsakat att dessa människor har hamnat på denna plats i livet. Men jag tror att vi som landskapsarkitekter kan lindra vissa av de skador som dessa institutioner orsakar för de 4400 intagna inom Sveriges anstalter.

In Sweden, approximately 4400 people are detained in one of Sweden's prisons. The deprivation of liberty is a burden on the individual and can trigger crisis situations with self-harming actions with self-harming actions as a result. Several of the clients already suffer, from the arrest, with mental health problems and therefore belongs to the risk group for self-harm behavior and suicide (Kriminalvården 2018). Sweden’s Prison and Probation Sevice’s primary mission is to enforce penalties and reduce the recidivism rate in crime and their vision defines that prisoners should have a better chance of a legal life after the sentence and that the inmates' stay with them should have made a positive difference (Kriminalvården 2014).

Evidence suggests that exposure to nature improves psychological health and promotes positive behavior. Many studies reports the positive effects of therapeutic landscapes in health care. (e.g. Ulrich, 1984; Kaplan & Kaplan 1989; Grahn & Stigsdotter 2010), however, there is limited literature on similar environments within prisons.

The purpose of this work is to examine the health-promoting ability/rehabilitation potential of the outdoor environment in Sweden's prisons and to identify a number of aspects/factors within the outdoor environment that can be developed and used for rehabilitation purposes. The issues addressed in the work are: How are outdoor environments planned and designed at Sweden's prisons? and; What opportunities exist to create caring and rehabilitative outdoor environments within Sweden's prisons?

Through an inventory and analysis of seven of Sweden's prisons, interviews with landscape architects working on such projects, questionnaires for inmates at one of Sweden's prisons and three reference examples, could own empirical data identify how the outdoor environment in Swedish prisons is treated as well as the factors and/or approaches that are believed to be the reason why no major approach to a well-designed outdoor environment could be identified.

Conclusions drawn from the work are that there seems to occur different approaches within the Prison and Probation Service regarding the treatment of their outdoor environments and that there is a difference between how this is done from prison to prison. This indicates that there are no specific guidelines or policies within the Prison and Probation Service regarding the treatment of the outdoor environment. There is also a significant amount of security requirements that must be met within the outdoor environment which, according to both prison staff and landscape architects, plays a major role in why the outdoor environments often are very spartan and simple. Despite these limitations, I could, based on three reference examples, find evidence that it is possible to create outdoor environments with a focus on care and rehabilitation, which makes it important to further investigate why this not is applied in Swedish prisons.