Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

This thesis describes virus yellows in sugar beets and converse both older and new knowledge about the viruses, vector and host relations and the control measures against the disease. The aim is to explore new potential control measures and to predict how the disease may affect agriculture in the future.
Sugar beets are affected by various diseases, with virus yellows being one of the most important ones. Virus yellows in sugar beets is caused by beet yellows virus (BYV), beet mild yellowing virus (BMYV), beet chlorosis virus (BChV) and beet western yellows virus (BWYV). Infections cause visual symptoms like leaf chlorosis, brittleness, necrotic spots and decreased growth. Infections result in sugar yield loss by the reduction in biomass and sucrose concentration as well as by increasing juice impurity levels. The host ranges of the viruses causing virus yellows are narrow to large and mainly include species in the family Amaranthaceae. Weeds and crops, which are susceptible to virus yellows can act as infection sources and should be taken into consideration if the disease is occurring in sugar beet crops.
The green peach aphid (Myzus persicae) and the black bean aphid (Aphis fabae) are the most important vectors for the disease. Virus yellows is spread by viruliferous aphids via feeding. Aphid populations are influenced by the occurrence of their primary host plants, natural enemies and the weather. Warm and dry weather usually results in more migrating aphids, which can get caught in the wind and drift over longer distances. When the incidence of virus yellows has been high in Sweden, the cause has been that viruliferous aphids have migrated from the south. The temperature does also influence the number of overwintering aphids in clamps or on host plants. In the past, the temperatures in Sweden have disfavoured overwintering of active aphids. However, there is a great risk that overwintering aphids become more common in the future due to climate change.
Since the early 1900’s, virus yellows has caused concern to both farmers and sugar manufacturers, which has led to international corporations and extensive research on the issue. Throughout the 1900’s, the incidence of virus yellows has fluctuated between low and high levels. During the last decades, the incidence of virus yellows has been low because of the development of effective insecticides and virus yellows forecasting. Control measures against virus yellows consist of early sowing, limiting clamps and overwintering sugar beets as well as of insecticide usage. New control measures are now of importance since the ban of neonicotinoids in the EU in 2018, which limits the most used control measure against vectors of virus yellows. The lack of effective chemical control measures against the highly insecticide-resistant M. persicae suggests that virus yellows might become more frequently occurring in sugar beets in the future. Development or introduction of new insecticides for sugar beet production, development of resistant cultivars and using biological control are control measures that should be explored in the future.

Denna uppsats beskriver virusgulsot i sockerbetor och omfattar både äldre och nyare kunskap
om virus, vektorer och värdväxter, samt kontrollmetoderna mot sjukdomen. Syftet är att utforska
nya potentiella kontrollmetoder och hur sjukdomen kan komma att påverka jordbruket i framtiden.
Sockerbetor kan bli drabbade av ett flertal sjukdomar och virusgulsoten är en av de viktigaste.
Virusgulsot hos sockerbetor orsakas av beet yellows virus (BYV), beet mild yellowing virus
(BMYV), beet chlorosis virus (BChV) och beet western yellows virus (BWYV). Infektioner orsakar
visuella symptom på bladen som kloros och nekros och även en minskad tillväxt hos grödan.
Infektioner leder till att avkastningen på socker minskar i samband med att biomassan och
sackaroskoncentrationen reduceras samt att blåtalet blir förhöjt. De virus som orsakar virusgulsot
hos sockerbetor har olika stora värdkretsar men infekterar främst växter från familjen
Amaranthaceae. Mottagliga ogräs och grödor kan vara infektionskällor och bör tas i beaktning om
sjukdomen förekommer i sockerbetsfält.
Persikbladlusen (Myzus persicae) och betbladlusen (Aphis fabae) är de mest effektiva vektorerna
för sjukdomen. Virusgulsot hos sockerbetor sprids genom att virussmittade bladlöss suger på bladen.
Storleken på bladlössens populationer påverkas av förekomsten av deras primära värdväxter,
naturliga fiender och vädret. Varmt och torrt väder resulterar oftast i fler migrerande bladlöss som
kan fångas i luftströmmar och driva längre sträckor. Hög förekomst av virusgulsot hos sockerbetor
i Sverige har främst orsakats av att virussmittade bladlöss migrerat från söder. Temperaturen
påverkar även mängden övervintrande bladlöss i stukor eller på värdväxter. Tidigare har de låga
temperaturerna i Sverige motverkat övervintring av aktiva bladlöss, men det är en stor risk för att
övervintring blir mer vanligt förekommande i framtiden som resultat av klimatförändringarna.
Sedan tidigt 1900-tal har virusgulsot hos sockerbetor orsakat bekymmer för både odlare och
sockerproducenter, vilket har lett till internationella sammarbeten och omfattande forskning inom
området. Under det senaste århundradet har förekomsten av virusgulsoten hos sockerbetor varierat
mellan låga och höga nivåer. De senaste årtiondena har förekomsten av virusgulsoten varit låg på
grund av utvecklingen av effektiva insekticider och prognosmetoder. Kontrollmetoder mot
virusgulsot består av att så tidigt, minska lagringen i stukor och övervintrande sockerbetor samt att
använda insekticider. Nya kontrollmetoder har för närvarandet blivit aktuellt med tanke på att
neonikotinoider blev förbjudna i EU 2018, vilket var den mest förekommande kontrollmetoden mot
virusgulsot i sockerbetor. Bristen på effektiva kemiska bekämpningsmedel mot den högt
insekticidresistenta M. persicae tyder på att virusgulsoten hos sockerbetor kan bli mer
förekommande i framtiden. Utveckling eller tillåtelse av nya insekticider i sockerbetsodling,
utveckling av resistenta sorter och användandet av biologisk kontroll är kontrollmetoder som borde
bli utforskade i framtiden.