Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

When Swedish riding schools became established, teachers often were former military and the culture as well as language from that time can still be seen during riding lessons today. The tradition with lessons in groups also maintains and a normal group lesson has between six and ten riders. The riding teacher uses different kind of instructions to guide the students during a lesson. The instructions given can be both group-based and individual. Instructions can be given in the form of for example directives, positive feedback or corrections. The aim of the study was to investigate scope and range of riding teachers’ instructions. Six teachers were video observed during riding lessons with between five and eight riders. Each lesson lasted for about 45-60 minutes. The recordings were transcribed and the instructions were analysed in terms of both content and frequency. The results show a similarity between riding teachers regarding the proportions between the different instructions with positive feedback and instructions regarding the rider’s positions and aids being the biggest parts. The results also showed that the teacher’s continuously shift focus of instruction between the riders’ position and aids, the equestrian feel, and the horses’ action. In conclusion this gives an insight in riding teachers’ complex work when addressing instructions to a group of students
during riding lessons.

När jord- och skogsbruket moderniserades och maskiner tog över hästarnas roll i samhället växte ridskolorna i Sverige fram. Instruktörerna på ridskolorna var militärer och ridlektionerna var auktoritära och kulturen var hierarkisk. I mitten av manegen stod ridläraren och gav kommandon till de ridande som i sin tur lydde utan att ifrågasätta. Under mitten av 80 - talet fanns cirka 100 ridklubbar i Sverige. I början av 2000 - talet hade antalet uppgått till över 1000 stycken, varav ungefär hälften bedrev ridskoleverksamhet. I takt med att antalet ridande på ridskola ökade blev också barn och ungdomsverksamheten större. Idag har ridskolorna runt om i Sverige upplägg som liknar varandras. Ridläraren ger instruktioner medan eleverna rider och utför en övning. Vissa ridlärare undervisar glesare och med många gruppinstruktioner medan andra ridlärare undervisar tätare och med individuella instruktioner i kombination med gruppinstruktioner. Ridning är en form av praktisk kunskap. Den praktiska kunskapen består av att ryttaren använder sin kropp för att påverka hästen. När en nybörjare ska öva
26
upp sin praktiska erfarenhet krävs tid, träning samt en lärare som klarar av att förmedla konkreta instruktioner kopplat till en abstrakt känsla. Ridlärare har en viktig roll i utveckling av ryttarkänsla hos elever. Syftet med studien var därför att undersöka omfattningen av och innehållet i instruktioner under ridlektioner.
Studien grundas på sex stycken videoinspelade ridlektioner med sex olika ridlärare. Videofilmerna, som är en del av ett större material, har i denna studie transkriberats, analyserats och sammanställts. Ridlektionerna var mellan 45 och 60 minuter i längd och all undervisning skedde i grupp. Instruktionstyperna är valda av mig och de typerna som används under ridlektioner är generella instruktioner till gruppen, direktiv, positiv feedback, korrektioner, instruktioner om ryttarens agerande, instruktioner om hästens agerande och instruktioner om ryttarkänsla.
De sex deltagande ridlärarnas undervisning och instruktioner hade en hel del gemensamma drag gällande omfattningen av de olika instruktionstyperna. Positiv feedback och instruktioner om ryttarens agerande var de två mest använda instruktionstyperna. Den ridlärare som hade högst procent positiv feedback gav 38% positiv feedback under en lektion. Resultatet visade att den instruktionstyp som användes minst var korrektioner. Som mest användes korrektioner vid 4% av undervisningen under en lektion. Resultatet visar också att ridlärare kontinuerligt skiftar fokus under ridlektionerna. Detta genom att ge en instruktion i taget och sedan byta instruktionstyp. Ridlärarna skiftar även instruktionstyp under samma mening. En mening kan innehålla instruktioner om ryttarens agerande, hästens agerande, ryttarkänsla och positiv feedback. Ridlärare skiftar ibland fokus mellan gruppbaserade instruktioner och individuella instruktioner i samma mening.
Studiens slutsats blev att de sex deltagande ridlärarnas undervisning och instruktioner hade en hel del gemensamma drag. De använde både gruppbaserade instruktioner och individuella instruktioner under sina ridlektioner. Fokus för de individuella instruktionerna är positiv feedback, feedback om förbättringspotential och instruktioner som ska utveckla elevernas ryttarkänsla. Positiv feedback och instruktioner om ryttarnas agerande var de två mest använda instruktionstyperna. Detta ger en insikt i ridlärares komplexa arbete med att instruera ridgrupper.