Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Att våld i nära relationer korrelerar med våld mot djur är väl belagt i internationell forskning och är
ett växande forskningsområde inom Sverige. Det anses finnas vissa svårigheter att från klinikernas
sida inkludera djurägares levnadsförhållanden i anamnestagningen, då djurägares välfärd inte är
klinikens primära ansvarsområde. Det kan dock ge viktig information som bidrar till att kartlägga
djurets hemmiljö. Att anmäla djurägare som missköter sina djur, även om det är oavsiktligt, anses
också vara en allvarlig åtgärd. Djursjukvården rekommenderas att följa humansjukvårdens modell
och utarbeta en handlingsplan, där lämpliga åtgärder vid misstanke om vanvård och våld mot djur
listas. Att utbilda personal både i våldets mekanismer och strategier för att hantera utsatta människor
och djur uppmuntras.
Syftet med studien var att undersöka hur utbrett arbetet med handlingsplaner är på svenska
smådjurskliniker, samt att undersöka klinikernas inställning till att vidta förebyggande åtgärder inför
situationer där vanvård eller våld mot djur misstänks. Vidare syftade studien till att utreda
klinikernas benägenhet att agera när de ställs inför en sådan situation. Utöver enkätstudien har även
svensk och internationell forskning granskats utifrån ett övergripande perspektiv för att ge en
förståelse för ämnet. Våldets inverkan på utsatta människor, utsatta djur och djurhälsopersonal som
i sin yrkesutövning möter utgör huvudfokus, men även aktuell politik, juridik och samhällssyn
berörs.
För att få svar på frågeställningarna genomfördes en enkätundersökning (Bilaga 1) i vilken 13
av Sveriges större smådjurskliniker deltog. En anställd per klinik svarade. Inkomna svar
sammanställdes och diskuterades utifrån svensk och internationell forskning inom området samt
tillämpbar lagstiftning. Resultatet visade att sju av 13 kliniker hade en fastställd handlingsplan
gällande ärenden som rör vanvård eller våld mot djur. Totalt hade nio kliniker under det senaste året
gjort anmälningar angående missförhållanden i djurhållningen till antingen länsstyrelse eller polis,
däribland samtliga sju kliniker med handlingsplan. Utöver detta hade två kliniker en handlingsplan
inför situationer där människor misstänks utsättas för våld och sex kliniker tillhandahöll information
om sambandet mellan våld mot djur och våld i nära relationer till besökare. En klinik hade anmält
oro för barns situation till Socialtjänsten.
.

The correlation between animal abuse and domestic violence is attested through numerous studies
internationally but has rather recently gained greater attention in Sweden. The general opinion is
that there are some difficulties with getting veterinary clinics to include the living circumstances of
the owner into the anamnesis, since the clinics’ primary field of responsibility is animals’ health
status, rather than that of the owners. However, this information would also contribute in giving a
considerably more accurate picture of the animals’ living conditions. There also seems to be a slight
resistance to report anything less than major animal neglect or abuse to the authorities. Veterinary
clinics are advised to adopt the method applied in the human healthcare system, and develop a plan
of action, wherein the interventions regarding suspected neglect and violence against animals would be resolved. It is also encouraged to educate the personnel in the proceedings of violence, as well as
in strategies to take care of individuals in an exposed position, both humans and animals.
The aim of this survey was to assess to which degree, if at all, Swedish small animal veterinary
clinics make use of pre-written plans of action and what preventative measures they have applied in
preparation to facing a situation where suspicions of violence arise. Furthermore, the survey was to
answer whether the clinics would or would not act in these situations. In order to provide some
insight in the subject of animal abuse and domestic violence a study of literature was conducted,
with the main focus comprised to abused pet owners, abused animals and the animal health
personnel. However, political, legal and societal factors are also discussed in relation to violence.
Questions about the clinics tendency to report abuse and the structure of the decision-making
process were asked in a web based poll (Attachment 1) to which 13 major clinics responded. The
answers were compiled and evaluated against national and international research and Swedish
legislation. The result shows that seven of the 13 clinics have a plan of action regarding animal
abuse and neglect prepared. The result also states that every clinic which had a plan of action
reported animal owners to the authorities due to neglect or abuse. However, of the six clinics lacking
such a plan, only two made reports about inadequate animal care. Concerning the aspect of human
victims of domestic abuse, fewer clinics had action plans. Six clinics provided information about
the link between animal abuse and domestic violence, while only two clinics had action plans
equivalent to those described above. One clinic had, on one occasion, reported concerns about the
wellbeing of children to the authorities.