Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Norra Sveriges skogar är rika på spår av människors levande och brukande som efterlämnat forn- och kulturlämningar som kan dateras ända tillbaka till forntiden då inlandsisen släppte sitt grepp om norra Skandinavien. Alla dessa forn- och kulturlämningar är skyddade mot all negativ åverkan och skador genom kulturmiljölagen och skogsvårdslagen. Trots lagskyddet och att stora utbildningssatsningar genomförts har skadenivåerna på forn- och kulturlämningar vid skogsbruksåtgärder länge varit och är än idag höga. Syftet med studien var att kartlägga hanteringen av forn- och kulturlämningar på trakter som markberetts under 2018 inom SCA Norrbotten. Studien bestod av en fältdel som syftade till att kartlägga skador som uppkommit och hur hänsynshanteringen såg ut i fält samt en intervjudel för att kartlägga informationshanteringen och lokalisera eventuella brister i informationsöverföringen. Efter utförd markberedning 2018 inventerades alla lämningar som berörts av markberedning. För varje lämning registrerades egenskaper för lämningen, hänsynshanteringen och eventuellt uppkomna skador enligt SCA:s skadebedömningsmall. För intervjudelen valdes 15 intervjupersoner ut med representanter från alla positioner som varit inblandade i hanteringen av markberedningsobjekt som berördes av forn- eller kulturlämningar. De personer som intervjuades var antingen anställda inom SCA, externa entreprenörer eller från berörda myndigheter.

Resultatet av min studie visar att en stor del av skadorna som uppkommer idag troligen kan kopplas till brister inom informationshanteringen och dom många manuella steg som krävs i hanteringen av forn- och kulturlämningar. SCA Norrbottens modell med säkerställning av fältmarkering och traktdirektiv för alla forn- och kulturlämningar inför markberedning visade sig ge goda resultat för att förebygga skador vid markberedning. För skador som uppkommit vid avverkning tolkar jag utifrån resultatet att skadorna beror på brister vid planering eller i vidareförmedlingen av planeringen ut till skördarföraren. GIS-systemen som idag används inom SCA brister i möjligheten att dokumentera och automatiskt förmedla information vidare genom hela kedjan, exempelvis för registrering av Länsstyrelsens beslut. Informationskedjan är dessutom idag lång sett till både tid och antalet steg från planering till utförande av markberedning.

Enligt dom intervjuade personerna ska en bra planering innehålla markering i fält för dom träd som ska kapas till kulturstubbar, en korrekt positionerad lämningssymbol i SkogsGIS och en hänsynsbeskrivning i tillhörande traktdirektiv. För att markera en ytstor lämning eller ett villkorsområde i planeringen bör en ny hänsynsyta skapas för dessa i SkogsGIS. Det är även mycket viktigt att avlägg, körvägar och intilliggande lämningar kring dessa finns med i planeringen. För att undvika att lämningar missas vid planering skulle FMIS lämningslager kunna ”låsas” så att det inte går att släcka vid planering. Det skulle även vara bra med en varning eller spärr när en trakt som innehåller en känd lämning ska slutföras i SkogsGIS om inte tillräcklig hänsynsbeskrivning finns med i traktdirektivet. Varningar bör också läggas in i maskinernas GIS-system som varnar föraren om lämningar på en trakt både när trakten startas och när maskinen närmar sig en lämning i terrängen.

Intervjupersonerna i skogsbranschen efterfrågar även mer stöd från myndigheter vid planering och säkerställning i fält men enligt uppgifter från Norrbottens Länsstyrelse finns det idag inte personella resurser till detta. För att påskynda hanteringen skulle aktörerna i skogsbranschen kunna knyta till sig experter som snabbt kan kontaktas och vara behjälpliga vid planeringen. Nyinventering av lämningar och GPS-positionering av kända lämningar önskas av både Länsstyrelsen i Norrbotten och dom intervjuade personerna i branschen. Idag finns tyvärr inga tecken på att detta ska genomföras, men åtgärden skulle troligen innebära att färre kända lämningar skulle skadas i framtiden.

Sammanfattningsvis tolkar jag resultatet av min studie att nödvändig kunskap och vilja idag finns inom branschen för att kunna komma tillrätta med skadeproblematiken för forn- och kulturlämningar. Utmaningen ligger idag i att se till att alla har tillgång till rätt information, kan det lösas finns det goda förutsättningar för att undvika att forn- och kulturlämningar förstörs i framtiden.

The north of Sweden is rich of ancient and cultural remains from people living in and using the forest landscape, some remains dating all the way back to the period after the melting of the ice sheets in northern Scandinavia. All ancient and cultural remains in Sweden are protected against all damages by law. Despite the legal protection and information and education campaigns to protect ancient and cultural remains, the level of damages from forestry has for a long time been and are still high. The aim of the study was to map the management of ancient and cultural remains on sites that had been scarified within SCA Norrbotten 2018. The study consisted of two parts, one field-based part to map the occurred damages and the management in field and one interview part to map the information and locate shortcomings when communicating information. All remains that were affected by scarification performed 2018 were visited and documented. For each ancient or cultural remain, its properties, the management actions and occurred damages according to SCA:s follow-up templet were registered in field. For the interview part 15 people involved in the process from planning to scarification of the sites containing ancient or cultural remains were chosen for interviews. The interviews were held with SCA employees, external entrepreneurs and representatives from involved authorities.

The result of my study concludes that a majority of the damages occurring today probably can be traced to failures in the handling and manually passing on information regarding ancient and cultural remains between different positions. The method used by SCA Norrbotten where all ancient and cultural remains are visited to ensure markings in field and planning are correct before scarification has showed to be a good way to prevent damages when scarifying the site. Regarding damages occurring when harvesting the site my conclusion from the result is that the main reason the damages occur is due to the lack of passing on the information to the driver of the harvester. The GIS-systems used within SCA today is limiting the user’s ability to effectively document and automatically passing on important information, for example the decisions sent out by Länsstyrelsen. Also, the chain of information today is very long, seen both from a time perspective and the number of steps from planning to scarification.

According to the participants in the interviews a sufficient plan should consist of marking of trees in field that are going to be cut to cultural-marking stumps, a correctly positioned symbol marking the remain in SkogsGIS and a description of necessary consideration. For widespread remains or an area with established restrictions a new consideration area should be created in SkogsGIS. It is also very important that lumber piles, forestry machine pathways and remains in close approximation are included in the plan. To ensure that remains are noticed when planning the FMIS layer in SkogsGIS showing known remains should be “locked” without possibility to turn off when planning. A warning or restriction could be included when confirming the planning in SkogsGIS if there is not a sufficient handling description included in the plan. Warnings should also be included in the machines GIS-system to make the drivers aware of remains both when starting up the site and when approaching a remain.

From the forestry industry there is an expressed request to get more support from the authorities when locating and planning the remains in field. According to Länsstyrelsen in Norrbotten the lack of personnel makes this impossible. To speed-up the planning process the actors in the forestry could hire experts that could be called in on short notice when help is needed. A new survey for ancient remains and GPS-positioning of known remains is wanted by both Länsstyrelsen in Norrbotten and the interviewed representatives from the forestry industry. Unfortunately, nothing today is indicating that a new survey is going to happen, although it would probably reduce future damages of remains.

To conclude, my interpretation of the result presented in the study is that necessary knowledge and will exist today to solve the problem with damages of ancient and cultural remains in the forestry. The challenge today lies in making sure that everybody has access to the right information, if that problem can be solved the capability to avoid damaging ancient and cultural remains in the future exists.