Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Traffic routes and parked vehicles are frequently directed to quays. This urban pattern disrupt and depopulate the unique interface of the city and sea. Research unanimously confirms the causality between new roads and new traffic. The current planning policies point out; “If Stockholm’s traffic system is to work effectively, total volumes of traffic must be reduced, particularly car traffic”. Despite this, traffic flows are planned to be canalized along Stockholm’s most central and historic waterfronts - Skeppsbron.

The aim of this project is thus to provide a strategy and design underlay to decision makers, suggesting how Skeppsbron can be developed in the scope of current city planning policies. Given its central location and historical importance to the city, external and internal factors were assessed following an analytical framework. The site based analytical framework was complemented by a reference study, a workshop and parallel sketching process – supplementing the pragmatic approach. The synthesis consists of four strategies; connect the city with the quay, vitalize the street, vitalize the quay and balance historical aspects and contemporary needs.

The result shows that a reduction in traffic flow is a viable solution. That also enables stormwater management to be implemented, creating a resilient and aesthetic streetscape. Furthermore, connections to the surroundings are reinforced through accessible materials and elevated passages. The proposal displays how the quay can be developed with regard to the history of the place using small measures.

The pragmatic approach was practical to gather thorough site-based information. The disadvantage being that the product is at risk of becoming overcast. Consideration for many separate - at times subjective - factors can take the edge of creative design. Also, based on the amount of decisions the designer needs to make that lack objective truths, makes the output plausible to become biased. Developing a strategy and applying it should therefore be made by separate, independent instances.

Trafikleder och parkerade fordon utmed kajer utgör ett urbant mönster som tydligt kan avläsas i stadsväven. Forskning bekräftar enhälligt orsakssambandet mellan nya vägar och ny trafik. I den nuvarande översiktsplanen för Stockholms stad påpekar politiker; "Om Stockholms trafiksystem ska fungera effektivt måste de totala trafikvolymerna minska, i synnerhet biltrafiken". Trots detta planeras trafikflöden att kanaliseras utmed Stockholms mest centrala och historiska vattenfronter - Skeppsbron.

Målet med detta projekt är således att producera en strategi och gestaltning som föreslår hur Skeppsbron kan utvecklas inom ramen för de nuvarande riktlinjerna. Med tanke på dess centrala läge och historiska betydelse för staden bedömdes externa och interna faktorer utifrån ett analytiskt ramverk. Det platsspecifika analytiska ramverket kompletterades med en referensstudie, en workshop och parallell skissprocess som kompletterar det pragmatiska tillvägagångssättet. Syntesen består av fyra strategier; sammankoppla staden med kajen, levandegör gatan, levandegör kajen och balansera historiska aspekter med samtida behov.

Resultatet redovisar att en minskning av trafikflödet är en gångbar lösning. Det möjliggör i sin tur för dagvattenhantering längs gatan, vilket avlastar avloppsnätet och skapar en estetiskt tilltalande gatumiljö. Därtill förbättras kopplingen till omgivningen som förstärks genom tillgängliga material och förhöjda passager. Förslaget redovisar hur kajan kan utvecklas med små medel och med ett hänsynstagande till platsens historiska aspekter.

Det pragmatiska tillvägagångssättet är en användbar metod för att inhämta relevant platsspecifik information. Nackdelen är att produkten riskerar att bli uddlös. Ett övervägande av för många separata faktorer - emellanåt subjektiva - kan ta udden av kreativ design. Slutsatsen är att bedöma platsen från ett större perspektiv och avgöra om platsspecifik design är mer eller mindre relevant. Vissa platser möjliggör en större frihet för arkitekten att dra inspiration från hennes intuition - att se platsen som ett tomt ark - medan andra platser behöver hanteras mer varsamt. Skeppsbron är ett synnerligen gott exempel på en miljö som borde utvecklas utifrån ett mer platsspecifikt tillvägagångssätt.