Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Landskapsarkitekter har länge haft en självklar roll som samordnare i miljöbedömningar och miljökonsekvensbeskrivningar. Bakgrunden är att detta är processer kopplade till planprocessen av ett projekt, ett område som denna yrkesgrupp även kan medverka i. De senaste åren har miljöområdet utvecklats kraftigt och i och med det gett mer utrymme för andra miljöinriktade yrkesgrupper att delta i miljöbedömningar. Detta har bidragit till att landskapsarkitektens roll som samordnare inte längre är lika självklar. På grund av de senaste justeringarna i miljöbalken rörande krav på sakkunskap inom miljöbedömningar och miljökonsekvensbeskrivningar undersöker denna kandidatuppsats landskapsarkitekternas utbildning vid Sveriges lantbruksuniversitet, Ultuna, för att se hur väl studenterna förbereds för arbetet som MKB-samordnare. Metoderna som används är en litteraturöversikt, intervjuer samt två fallstudier bestående av enkätundersökningar och granskning av kursutbudet på utbildningen. Resultatet av arbetet visar att det finns brister i utbildningen av landskapsarkitekter och att utbildningen i dagsläget rör sig bort från att förbereda studenterna inför rollen som MKB-samordnare.

For a long time, landscape architects har been a natural coordinator in environmental impact assessment (EIA) and strategic environmental assessment (SEA). The reason to this is that landscape architects often are a part of the planning process, a process that has a connection to EIA and SEA. In recent years the environmental field has grown bigger, and this expansion has made room for other professions in EIA and SEA which has made landscape architects role as a coordinator less obvious. The latest updates in the Swedish laws about environmental have resulted in that expert knowledge in the field of EIA SEA are required. Because of this expert knowledge, this paper analyzes how well the education of landscape architects preparing the students to become a coordinator in these processes. The methods that are used is literature review, interviews and two case studies. The result of the work showed that there are shortcomings in the education of landscape architects and that the profession in the current situation is moving away from the role as a coordinator in EIA and SEA.