Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Enskilda avlopp, det vill säga avloppsanläggningar som ligger utanför kommunalt VA-område och som behandlar avlopp från ett eller en grupp av hushåll, är ett aktuellt ämne som uppmärksammats mer och mer på senare år. Många avlopp klarar inte de krav på rening som finns idag vilket innebär att de kan bidra till miljö- och hälsoproblem som övergödning, smittspridning och spridning av miljöfarliga ämnen. Det finns ingen samlad lagstiftning som reglerar enskilda avlopp utan de lagar, regler och riktlinjer som finns förekommer i olika lagtexter och förordningar. En sådan svåröverskådlig lagstiftning försvårar för den enskilde fastighetsägaren att sätta sig in i vad som gäller. Det skapar dessutom problem för kommunen som är tillsynsmyndighet samt sköter prövning av tillstånd för enskilda avlopp och därför behöver kunna ställa rimliga krav och göra rättvisa bedömningar. På uppdrag av regeringen finns i dagsläget tre olika utredningar med syfte att se över lagstiftning som rör enskilda avlopp. Bland annat ska förslag ges på hur åtgärdstakten av undermåliga avlopp kan öka, hur lagstiftningen kan göras tydligare samt hur samsynen mellan kommuner kan öka. Den här studien består till en del av en litteraturstudie med syfte att undersöka problematiken med enskilda avlopp. Därtill har intervjuer genomförts med representanter från nio olika kommuner i Östergötlands- och Södermanlands län för att undersöka hur arbetet med enskilda avlopp ser ut i olika kommuner och vilka utmaningar som finns. Även behovet av att ta in externa aktörer för att klara aktuella och kommande krav har utretts. Resultatet visar att det finns en generell brist på kunskap rörande hur stor miljöpåverkan enskilda avlopp har vilket medför att de krav som ställs riskerar att inte vara tillräckligt underbyggda. Det tar lång tid att få till nya lagförändringar som kan underlätta för både fastighetsägare och kommuner. Kommunernas arbete är i dagsläget förknippat med flera utmaningar varav en del, som att utföra rimliga och individuella bedömningar samtidigt som det ska vara samsyn oavsett vilken kommun en fastighet ligger i, är gemensamma för flera kommuner. En del av en kommuns ansvar är att vara en källa till råd och information för fastighetsägare i frågan om enskilda avlopp. Vissa kommuner ser det som något positivt i och med att det öppnar upp för en dialog mellan kommun och fastighetsägare medan andra menar att rådgivningen är svår då kommunen inte får rekommendera en specifik anläggningstyp eller entreprenör framför en annan. En del fastighetsägare efterfrågar mer specifik rådgivning för att få hjälp att hitta en bra lösning och det är inte alltid som entreprenörer rekommenderar den bästa lösningen utifrån de förutsättningar som finns. Här skulle en extern aktör kunna gå in och erbjuda opartisk rådgivning till fastighetsägare för att få till en långsiktigt hållbar lösning som passar den enskilde fastighetsägaren.