Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

"Claiming the right to space" is an argument frequently used by street artists for justifying illegal art in the public space. The public city space as a room of democracy and right to free speech is by some people considered threatened by commercial interests, and street art has become a way to demonstrate disapproval towards this. Street art is illegal and often anonymously performed in our cities. It developed in the late 1970s from the urban graffiti scene in America, and has therefore a lot in common with the graffiti movement. While there are similarities between the two, there are also fundamental differences. In this essay only street art is therefore considered.

Today's cities are full of street art, and its design is widely varying. The pieces can be divided into three general categories; paintings, stickers/posters and objects/sculptures. The street artists' intentions with their work is often described as political, but the idea of beauty and joy distribution, as well as the pure satisfaction of the action, is also pointed out.

Since street art is such a varying phenomen, people's attitude towards it is far from homogeneous. Street art with a touch of humour is highly appreciated, while frightening or just "meaningless" pieces are received with a lot more scepticism or anger. Old people's attitude to the phenomen is not as positive as young people's.

Street art has the ability to use empty or abandoned city spaces and, through the art, give them a whole new meaning. There is often a clear interplay between the city room and the street art piece, and the art's message is articulated through the spatial context. Some local governments in Sweden have taken up quite a liberal attitude towards street art while others clear it out immediately. Since street art is illegal and builds part of its identity on this fact, it is rather difficult for town planners to take up a very street art friendly attitude. Working for increasing people's influence in the public city spaces, and discussing the commersal advertisers role in the city, could however be a step in the right direction.

”Att hävda sin rätt till plats” är ett återkommande argument för utövandet av olovlig konst i det
offentliga stadsrummet. Det offentliga rummet som ett demokratins centrum anses av vissa hotad
av till exempel reklamen och de kommersiella intressena, och gatukonsten har blivit ett medel
att demonstrera sitt missnöje. Gatukonsten sprids olagligt och oftast anonymt i det offentliga
stadsrummet och rörelsen växte fram ur den urbana graffitiscenen under 70-talet. Gatukonsten
har därför flera likheter med denna. Trots likheterna finns dock också en del fundamentala skillnader
mellan graffitin och gatukonsten och i den här uppsatsens resonemang behandlas enbart
gatukonsten.
Gatukonstverken i dagens städer blir allt fler, och verkens utformning och framtoning varierar i
det oändliga. Man kan dela in gatukonsten i tre generella kategorier; målningar, klistermärken/
affischer och objekt/skulpturer. Gatukonstnärernas intentioner med sina verk framhävs ofta som
politiska, men en ödmjuk tanke om spridande av glädje och skönhet framhålls också, samt den
personliga tillfredsställelsen i handlingen som skapandet innebär.
Eftersom gatukonsten kan se ut på många olika sätt är inställningen till den hos de människor
som vistas i staden långt ifrån homogen. Gatukonstverk som har en humoristisk framtoning
uppskattas i hög grad av många medan obehagliga och ”meningslösa” verk väcker övervägande
negativa känslor. Äldre människor tycks överlag ha en mer negativ inställning till gatukonsten
än yngre.
Gatukonsten har en förmåga att utnyttja ”tomma” eller övergivna utrymmen i staden som genom
konsten får en helt ny mening. Den samspelar ofta med det omgärdande rummet och formulerar
sitt budskap i det rumsliga sammanhanget. Vissa kommuner har intagit en ganska liberal ställning
inför konsten medan andra kommuner ögonblickligen sanerar den. Eftersom gatukonsten
är olaglig och bygger delar av sin identitet på detta är det lite svårt för planerare främja gatukonsten.
Att verka för ett mer öppet debattklimat om det offentliga stadsrummet i kommunen samt
reflektera över reklamens utbredning i staden kan dock vara ett steg i rätt riktning.