Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Roads and railroads have significant impact on the surrounding landscape and the wildlife living in it. This study aims to provide an overview of the effects caused by railways to reindeer, roe deer and moose in Sweden in order to make more detailed assessments within this topic in the future. The method used is a study of literature on the subject and a synthesis of databases with information about wildlife mortalities, traffic intensity and fences in the study area; northern and central Sweden. The databases were used to compile digital maps using ArcGIS.
Infrastructure brings change to the surrounding landscape and its function as habitat for wildlife. Railroads cause barrier effects such as fragmentation, wildlife mortality, loss of habitat and loss of connectivity. Wildlife mortality affects the strength of a population of animals, in the worst case causing the extinction of an entire species within an area. Railroads have different effects on wildlife mortality, depending on traffic intensity. Medium intense traffic causes the largest amounts of railroad killed animals. The Swedish Railroad Administration has tried different methods for minimizing wildlife mortality on railroads, with different results, fencing being the most effective way of keeping animals out of railway area. Wildlife fencing, in order to avoid accidents with reindeers has decreased the numbers of reindeers killed by railway traffic, although inadequate fences have opposite effects and pose as a trap for animals.
During the study period reindeer were the animals with the highest mortality. Railroads in the part of the study area where reindeer live are the only ones that are to some extent surrounded by wildlife fences. The railroads in those areas were amongst the most lethal railroads in the study area. Train traffic on these railroads was medium high. Railroads with low intensity of traffic had little wildlife mortalities. High intensity traffic railroads did also have little wildlife mortalities. The study shows that railroads are far more dangerous for moose, than roads are, measured by the number of killed animals per kilometre.
The effects caused by railroads on wildlife have to be thoroughly assessed and the results from this study could be used as a springboard for further studies.

Vägar och järnvägar har stor inverkan i form av dödlighet, barriäreffekter och fragmentering av livsmiljöer på vilda djur. I dagsläget är kunskaperna om järnvägars effekter på djur i Sverige begränsade. Syftet med den här studien är att översiktligt bedöma hur järnvägar utgör spridningshinder för vilt inför framtida, mer ingående studier. Fokus ligger på dödligheten hos älg, ren och rådjur inom Banverkets Norra och Mellersta banregioner under 2005. Studien bygger på syntes av befintlig kunskap och analyser av GIS-data.
Linjära element, som vägar och järnvägar, för med sig olika påverkan på landskapet och dess funktion som habitat och spridningsområde för djur. Landskapet bryts genom barriärverkan, så att spridningsmöjligheterna för djur minskar, samtidigt som nya spridningskorridorer ofta skapas längs med infrastrukturelement. Barriärer utgör hinder i landskapet och gör att organismer inte kan röra sig obehindrat i det, beroende på fysiska och mentala faktorer. Fragmentering innebär att sammanhängande livsmiljöer bryts upp och orsakar att djurstammar skiljs åt fysiskt, vilket medför olika negativa effekter och i värsta fall att en art helt dör ut i ett drabbat område.
Trafikdödlighet på vägar och järnvägar beror på det omkringliggande landskapets beskaffenhet och artspecifika beteenden. Studier tyder på att järnvägar är farligare än vägar för älgar, men mindre farliga för rådjur. Andra studier visar att det är vanligare att klövvilt dödas av tåget vintertid. Spill av födoämnen bidrar till att djur dödas på järnvägar. Under vintern rör sig älgar, rådjur och renar i landskapet när de söker efter föda, vilket innebär att de oftare korsar järnvägar och därmed löper större risk att bli påkörda.
Banverket har provat olika metoder för att undvika djurpåkörningar, varav viltstängsel, uppsättning av säckar på stolpar samt stödutfodring och snöröjning vid sidan av järnvägen har haft bäst effekt. Viltstängsel stänger djuren helt utanför järnvägsområdet, men det förutsätter att stängslet är välhållet, annars är risken att det har en helt motsatt verkan.
Den empiriska delen av arbetet baseras på GIS-data och statistik om påkörda djur från Banverket använts för att bygga upp en databas för att göra studien möjlig. Resultaten visar att fler djur dödades på järnvägar vintertid. Det högst representerade djuret i mängderna trafikdödade djur var renar. Trafikering hade en effekt på antalet tågdödade djur. Dödligheten var låg längs lågtrafikerade sträckor, hög längs sträckor med medelstor trafik och återigen låg längs sträckor med mycket trafik. Stängslade sträckor ingick också i undersökningen. Längs stängslade sträckor inträffade många olyckor, vilket tyder på att stängslen håller dålig standard.
Resultaten tyder på att järnvägar är farligare för älgar, än vad vägar är. Det går även att anta att högtrafikerade järnvägssträckor utgör svåröverkomliga barriärer för djur och att medelhöga trafikmängder inte har tillräckligt stor avskräckande effekt på dem. De stängsel som finns borde inventeras, eftersom de inte fungerar som de ska. Banverket bör göra ytterligare efterforskningar för att finna metoder att undvika olyckor med djur. Dessutom borde rapporteringen av viltolyckor kunna förbättras, för att undvika att olyckor inte alls rapporteras och ge Banverket kunskap om var förebyggande insatser krävs. För att förbättra kunskaperna om järnvägars effekter på vilt bör mer ingående studier göras.