Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Stage Design is design for action and contains décor, side-scenes and properties, as well as costume and grease-paint. The one responsible for this is the Stage Designer, who together with the Director, creates the best conditions for the actors to perform in.
The stage, where the play takes place, could be either in a theater, an auditorium, or in another sort of room, at another place, inside or outside, and where the place itself inspires to theatrical performance and expressions. This type of theater is called Site-specific theatre.
Two examples of this is the workshop "Skogen sjunger" (eng. "The forest sings") and the outdoor stage-setting "Odysséen som Nausikaa fick höra" (eng. "The Odyssey which Nausikaa heard"). In "Skogen sjunger", sound in proportion to place, from which the sounds arose, was investigated. In "Odysséen som Nausikaa fick höra" the Director and the Stage Designer used the landscape and wanted to recreate different places, in the play's tale, which the audience should meet in the landscape. The tale and the landscape should complement and strengthen each other either figuratively, emotionally or spatially.

As there is Site-specific theatre there is also Site-specific art. The artwork is then created for a certain place and the artist incorporates the place when he or she plans and creates.

The Site-specific theatre and art, when the place is present in the performance or the artwork, and inspires to the expressions, is what have interested me most because it includes the landscape in the Stage Design.

As the place inspires to the Site-specific theater and art, the English billowy landscape and the wild nature inspired to the English landscape parks. In the same way I want, as a Landscape Architect, learn to listen to the place, to take in its spirit and let it be present in the design, either by working with contrasts or by following the spirit of it. It could be about listening to the sounds of the place, to se and use the forms, the colours the patterns of movement that already exist and about planning for plants in the already existing habitat instead of tearing it down and rebuilding it. It could also be about strengthen the place itself by adding something that contrasts.

Stage Design is, for me, something you regard from a distance, but which, when you enter into it, becomes an architecture that I want to contribute to.

Scenografi är formgivning för handling och innefattar dekor, i form av kulisser och rekvisita, och skådespelarnas kostym och mask. Den som är ansvarig för det här är scenografen och hon/han samarbetar med regissören för att skapa bästa möjliga förutsättningar för skådespelarna att framföra ett sceniskt verk.
Scenen, på vilken skådespelet uppförs, kan befinna sig i en teatersalong eller i ett annat rum, på en annan plats, utomhus eller inomhus, där platsen inspirerar till det sceniska verket och ger uttrycken. I det senare fallet kallas framförandet för platsspecifik teater.
Två exempel på detta är workshopen ”Skogen sjunger” och utomhusuppsättningen ”Odysséen som Nausikaa fick höra”. I ”Skogen sjunger” undersöktes ljud i förhållande till plats där ljuden växte fram ur platsen. I ”Odysséen som Nausikaa fick höra” utgick regissör och scenograf från landskapet där de ville hitta olika stationer, olika platser, i pjäsens dramaturgi, som publiken skulle möta i landskapet. Berättelse och landskap skulle passa ihop och förstärka varandra antingen illustrativt, känslomässigt eller rumsligt.
Precis som det finns platsspecifik teater så finns det
platsspecifik konst. Konstverket är då skapat för en särskild plats och konstnären involverar platsen i arbetet när han/hon planerar och skapar.
Den platsspecifika teatern och konsten, när man låter platsen vara närvarande i framförandet eller konstverket, och låter den ge uttrycken är det jag har intresserat mig mest för eftersom det involverar landskapet i scenografin.
Precis som den platsspecifika teatern och konsten hämtar inspiration från platsen har de engelska landskapsparkerna inspirerats av det engelska böljande landskapet och den vilda naturen. På samma sätt vill jag som landskapsarkitekt lära mig att lyssna till platsen, att ta in dess själ, och låta den närvara i utformningen, antingen genom att kontrastera mot den eller arbeta med den. Det kan handla om att lyssna till ljuden på platsen, att se och utnyttja de former, färger och rörelsemönster som redan finns och om att planera för växter för den befintliga ståndorten, istället för att bara ta bort och göra nytt. Det kan också handla om att förstärka platsen genom att tillföra något som kontrasterar.
Scenografi för mig är någonting man beskådar, ser på avstånd, och som när man stiger in i det, som aktör, blir arkitektur. Denna arkitektur vill jag vara med och bidra till.