Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I rapporten "Marknadsläget på Gotland för biobränsle från skogsråvara" (Rapport i kursen Bioenergi C) framkom vissa möjligheter för lantbrukare på Gotland att ta del i bioenergimarknadens utveckling på Gotland.

Ökad användning av biobränsle förbättrar miljön och ger fler jobb och stärkt lönsamhet i jord-, skogs- och landsbygdsföretag på bränslemarknaden. Genom att integrera framåt i bränslekedjan till lantbrukarägda värmeanläggningar får lantbruket större del av produktionskedjans förädlingsvärde.

Gotlands totala produktiva skogsmarksareal uppgår till 125 000 hektar vilket utgör 41 % av landarealen. Övervägande delen av skogen är privatägd (85 %), näst största ägarkategorin är Visby Stift med drygt 5 %. Det finns cirka 4000 skogsägare och medelstorleken på skogsfastigheten är cirka 30 hektar. Skogen tillväxer i medeltal med 4,3 m3sk[1][1] per hektar och år vilket ger 400 000 m³sk per år. Samtidigt avverkas, enligt mina beräkningar, inte mer är 200 000 m³sk. Det byggs med andra ord upp ett årligt förråd på 200 000 m³sk. Ytterligare potential finns i GROT[2][2] och massaved. Här finns, per år, en outnyttjad potential GROT, lövängsröjning och konfliktbestånd på närmare 200 000 m³s[3][3] lämpad för energiframställning. Samtidigt är priserna på massaveden nästan i nivå med vad som betalas för energived.

Gotland har som mål att vara ett hållbart samhälle år 2025 och där är en av de viktigaste faktorerna för att nå ett hållbart samhälle att minska konsumtionen av naturens ändliga resurser och ersätta dem med jordens förnyelsebara resurser. Denna uppsats belyser lantbruksföretagarnas potentiella bidrag till att uppnå målet. (Gotlands Kommun, 1999)

Gotland har ett speciellt läge med avseende på energiförsörjning. Den energi Gotland inte besitter själv och som måste köpas in har en merkostnad relaterad till transportkostnaden på båt relativt svenska fastlandet vilket i slutledet drabbar den gotländske konsumenten. All energi ön kan producera själv blir i detta resonemang ännu viktigare. Samtidigt har Gotland god potential att med de resurser som man har producera betydligt mer lokalt än vad som sker idag. Där är bioenergin tillsammans med vindkraften de stora resurserna.

Utifrån den enkät kring intresset för bioenergisatsningar som genomfördes bland lantbrukare och medlemmar i Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) kan man dra slutsatsen att intresset för energisatsningar finns för traditionella, tekniskt och ekonomiskt beprövade, lösningar. Majoriteten av lantbrukarna på Gotland som är medlemmar i LRF anser sig ha störst möjlighet att lyckas ekonomiskt och tekniskt genom att satsa på konvertering till havreeldning och fliseldning. Båda teknikerna kräver relativt sett övriga alternativ låga investeringar. Jag tolkar det som att ju större investeringar ju lägre intresse vilket kan hänga ihop med att en större investering är en större risk.

Närmare ¾ av de svarande har inte grannar som vill samarbeta om en investering. Det behöver inte betyda att de inte är villiga att samarbeta utan kan bero på att utifrån energiinvesteringsscenariot är de inte intresserade. Skälen kan vara att de redan har en billig energiförsörjning. Att samarbete ses som positivt av flera tror jag dels beror på de ekonomiska aspekterna men även på de sociala.

Som läget på energimarknaden utvecklats är energiinvesteringar en möjlighet redan idag och sannolikt framåt. En svårighet i denna ekvation och ett antagande jag gör, man svarade anonymt på enkäten, är att de lite äldre mer etablerade lantbrukarna med måttliga lån och ett relativt sett stort värde på gården rent ekonomiskt har bra förutsättningar att låna och nyinvestera i energi medan de yngre har investerat och sitter på en lånenivå som gör dem, inte mindre villiga att satsa, men de har svårare att låna ytterligare.

En annan viktig orsak till den tveksamma och låga investeringsviljan kan vara att frågan ställdes inför 2004/2005 då EU för lantbruket lade fram Mid Term Review (MTR) eller gårdstödsreformen, en ny jordbrukspolitik vilket skapade en osäkerhet om framtiden och lönsamheten.

Flera av lantbrukarna ser byggande av anläggningar, transporter och avsättningen för energin som möjliga samarbetsfrågor.

Slutligen bör nämnas att närmare 20 % anser att den största anledningen till deras låga intresse för investeringar är oklara och föränderliga skatteregler. Här har staten ett ansvar att verka för långsiktighet om de vill öka andelen bioenergi i systemet och LRF och lantbrukets organisationer en roll som påtryckare.