Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

This study forms part of the R&D project "Improved survival of bird chicks in organic fields" managed by the Rural Economy & Agricultural society in Uppsala. The skylark (Alauda arvensis) is a species that has decreased drastically in Sweden as a consequence of more intensive cropping.

Studies in England have shown that skylark reproduction can be greatly improved within
conventional fields, at a low cost, by establishing patches of bare ground (skylark plots).
Within conventional farming, herbicides can be used in case a weed problem arises due to
implementation of these skylark plots, whereas this is not allowed in organic farming. This study examined the effects of skylark plots on the weed culture in organic autumn-sown (winter) cereals and whether weeds might cause long-term problems to farmers.

The study was conducted in two parts; a field study and a review of the literature regarding the weeds observed. The field study was carried out in 2007 during three weeks in June and three weeks in July, on eleven organic fields with winter cereal in the vicinity of Uppsala. In six of these fields a number of skylark plots (4x4m2) had been laid out during autumn sowing in 2006, whereas the other five fields (control) had no skylark plots.

Statistical analyses showed that eight weed species had benefited from the skylark plots. With the help of the literature, these species were reviewed in more detail regarding their potential to become a problem. Four species distinguished themselves as potential problem weeds:
Large flowered hemp-nettle (Galeopsis speciosa), common hemp-nettle (Galeopsis tetrahit),
common chickweed (Stellaria media) and, in particular, creeping thistle (Cirsium arvense).

The weed species that express themselves in a given situation, depend on the abiotic
conditions (type of soil, climate) and the biotic conditions (crop, amount and structure of the existing weed population). Good knowledge of the biology of individual weeds is required to make that evaluation and to prevent or eliminate them. Such measures are necessary if skylark plots are to be implemented in a way that is not detrimental to crop production. Of the species mentioned above, particular attention should be given to the presence of perennial weeds, in this case creeping thistle, which in the case of organic cropping merits the following caveat:
No skylark plots where creeping thistle is present without possible consequences being
carefully considered and remedied. Other species that could cause potential problems include: Coltsfoot (Tussilago farfara), common couch-grass (Elytrygia repens), cleavers (Galium aparine) and sow-thistle (Sonchus arvensis).

Den här studien är en del av forsknings- och utvecklingsprojektet ”Förbättrad överlevnad av
fågelungar på ekologiska fält” som drivs av Hushållningssällskapet i Uppsala. Sånglärka
(Alauda arvensis) är en art som i Sverige har minskat kraftigt till följd av ett intensivt
jordbruk. I England har studier visat att artens reproduktion kunnat förbättras mycket effektivt
inom konventionellt odlade fält och dessutom till en låg kostnad, genom anläggning av
osådda rutor (s.k. lärkrutor). Inom den konventionella odlingen är det till skillnad från den
ekologiska odlingen möjligt att använda sig av kemiska bekämpningsmedel om ett
ogräsproblem skulle uppstå till följd av lärkrutorna. Detta arbete syftar till att undersöka vilka
effekter förekomsten av lärkrutor skulle kunna få på ogräsfloran vid ekologisk höstveteodling
och huruvida dessa ogräs kan orsaka odlarna långsiktiga problem.
Studien utfördes i två delar, dels en fältstudie och dels en litteraturgenomgång av de ogräs
som påträffades. Inventeringen utfördes under tre veckor i juni och tre veckor i juli 2007 på
elva ekologiskt odlade höstvetefält i Uppsalatrakten. På sex av dessa fält hade ca 20 lärkrutor
(4x4m2) anlagts vid höstsådden 2006 medan de övriga fem fälten utgjorde kontroll utan
lärkrutor.
Statistisk analys visade att åtta ogräsarter kom att gynnas av dessa lärkrutor. Arterna
diskuteras närmare, beträffande potentialen att bli ogräsproblem, med hjälp av genomgången
litteratur. Utav de åtta arterna var det främst fyra arter som utmärkte sig, nämligen hampdån
(Galeopsis speciosa), pipdån (Galeopsis tetrahit), våtarv (Stellaria media) samt åkertistel
(Cirsium arvense) och då särskilt den senare.
Vilka arter som kan komma till uttryck i en given situation, beror dels på abiotiska
förhållanden (jordart, klimat) dels på de biotiska förhållandena (gröda, odlingssystem,
befintlig ogräsfloras sammansättning och mängd). För den bedömningen krävs god kännedom
om de enskilda ogräsarternas biologi för att kunna såväl förebygga som vid behov vidta
lämpliga regleringsåtgärder. Detta för att inpassningen av lärkrutor ska kunna ske på ett
växtodlingsmässigt hållbart sätt. Av ovan nämnda arter bör särskild uppmärksamhet ägnas
förekomsten av fleråriga ogräs som i detta fall åkertistel, vilket för ekoodlingens del skulle
kunna formuleras som: Inga lärkrutor vid förekomst av åkertistel utan att man noga övervägt
möjliga konsekvenser och hur dessa i så fall skall hanteras. Bland övriga arter som skulle
kunna ställa till problem kan nämnas: hästhov, kvickrot, snärjmåra och åkermolke.