Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Venice has a unique location in the Lagoon which dates back to the first century BC. It is thanks to this isolation that Venice has been able to evolve with success for centuries. Today, in contact with post-modern society, the former republic La Serenissima faces various problems. During the last 300 years, many changes have taken place to transform the original structure and use of the city. With the construction of the railway and road, which connects the archipelago to the mainland, access was made easier. The new link further meant an increase in tourism, a monoculture that is evident today when visiting the city. The steady reduction in population since the Second World War together with urban decay has meant that Venice feels like a museum of art and architecture. Historically, Venice was vivid but this former bustle can today only be traced during the day and in some parts of the city. An improved lighting system could encourage activity after dark, as well as it would improve the feeling of safety, enhance the aesthetic appearance of the city, reduce light pollution and save energy.

Artificial lighting was introduced rather early in Venice and today many of the original luminaries, which were constructed for gas, oil or incandescent have been restored or reproduced. This enables an impression suitable from a historic point of view, but the city is today over-illuminated and glare is frequent. The most commonly used light source is mercury vapour, a choice neither good for the environment or for the rendering of colours. There is currently no existing lighting plan but a law exists in an attempt to reduce light pollution and to protect the image of the city.

When planning lighting it is important to consider light distribution, light level, glare, reflexes, shadows and light colour. Our vision is based on contrasts and our ability to read three dimensional spaces improves if the gradient between light and dark is gradual. The difficulties of planning lighting for Venice are great due to its rich history and unique location, and also the conflicts that exist between different groups in society such as locals, tourists, professional workers, shop and restaurant owners and conservationists. These different users of the urban scene all have various needs which should be taken into account. At the same time the lighting should fit into context.

Through walks in the city during day and night I analysed the urban structure by the use of Kevin Lynch's five elements - nodes, paths, edges, landmarks and districts. This analysis formed the base for the lighting masterplan with guidelines which aims at creating harmonious and historically appropriate lighting. By applying different lighting techniques for these urban elements identity and sense of place (genius loci) could be created. Moreover, the guidelines attempt to reduce light pollution by a change in light sources and decrease the risk of glare. The light level in Venice should instead be lowered so that qualities such as shadows and reflexes could be appreciated through contrasts.

The Venetian square, campo, is the traditional meeting place in the city. The chosen site for the lighting project, Campo Santi Giovanni e Paolo, is a good representative for the campi in Venice as it is an enclosed space which is focused towards a main building. It is situated outside the most popular tourist area and is mainly a place where locals meet. Lively at daytime, the campo is lifeless after dark and its architectural qualities have disappeared. With an improved lighting, the hierarchy of the site could be emphasised upon and the striking image which hits the visitor at daytime could be further evident after dark. Greenery exists sparsely in the city and by illuminating the solitary tree seasonal changes would become apparent. The play between light and shadow would be evident in the foliage and on the ground beneath as well as on the canal where mirroring and reflexes could be appreciated through a decrease in light level. Together this represents an atmosphere which reminds of the one during the day. By placing pole-mounted luminaries that are cut-off on the far side opposite the church, the space would become further enclosed. After sunset it would still be possible to sit down and enjoy the features of the space.

Det som idag är Venedig var befolkat redan första århundradet innan Kristi födelse. På grund av sitt unika geografiska läge i lagunen har staden kunnat utvecklas på ett framgångsrikt sätt genom århundradena. I och med La Serenissimas anpassning till vårt postmoderna samhälle har en rad problem på senare tid uppstått. De senaste 300 årens förändringar har förvandlat den traditionella strukturen och användningen av staden. När järnvägen och vägen byggdes blev öriket tillgängligt från fastlandet, vilket bidrog till en ökad turism och monokultur som är påtaglig när man idag vistas i staden. Befolkningsminskningen har pågått sedan Andra Världskriget och har tillsammans med ett stadsmässigt förfall bidragit till att Venedig känns som ett museum. Historiskt sett var det en livlig plats, något som idag endast kan upplevas under dygnets ljusa timmar och i vissa delar av staden. Genom en förnyad ljussättning skulle förutsättningarna för rörelse och aktivitet förbättras, vilket i sin tur inger en känsla av trygghet. Förutom det är en lyckad belysning bra för stadens estetiska framtoning samtidigt som den kan minska ljusföroreningen och spara energi.
Flera av de armaturtyper som finns i Venedig idag härstammar från en tid då artificiell belysning först introducerades i staden. Dessa armaturer har återskapats eller nytillverkats vilket ger ett historiskt passande intryck. På den tiden användes gas, olja eller glödlampor, men för några år sedan gick man över till kvicksilver som ljuskälla. Det kan inte anses vara ett bra val då det dels är skadligt för miljön samt återger färger på ett onaturligt sätt. Venedig är för övrigt överbelyst och bländning är vanligt förekommande. För tillfället finns ingen ljusplan för Venedig, men en lag har arbetats fram i ett försök att skydda stadsbilden och minska ljusföroreningen.
När man planerar en ljussättning är det viktigt att tänka på ljusfördelning, ljusnivå, bländning, reflexer, skuggor och ljusfärg för att åstadkomma ett lyckat resultat. Vår syn baseras på kontraster och när övergången mellan ljus och mörker sker gradvis kan vi bäst tolka rummets uppbyggnad. Venedigs rika historia och unika geografiska läge innebär vissa svårigheter när ett belysningsprogram ska arbetas fram. Samtidigt som belysningen ska passa i sitt sammanhang måste hänsyn tas till de olika brukargruppernas behov. Konflikter uppstår lätt när belysningen ska passa affärsinnehavares, arbetare inom exempelvis lokaltrafiken, lokalbefolkningens, turisternas och naturvårdares önskemål.
Med hjälp av Kevin Lynchs fem element nod stråk, gränser, landmärken och områden har jag analyserat Venedigs urbana struktur. Dessa element tillämpades på stadens beståndsdelar samtidigt som jag genom promenader skaffade mig en bild av hur staden används under dag- och nattetid. Ljusplanen med riktlinjer har baserats på denna analys och är gjord i ett försök att skapa en harmonisk och historiskt passande belysning som ska vara till glädje för både lokalbefolkning och besökare. Genom att använda varierande belysningstekniker för stadens olika element kan identitet och sense of place (genius loci) skapas. Förutom det är riktlinjerna skrivna så att ljusföroreningen avtar genom ett byte av ljuskällor samt minskad risk för bländning. Istället bör ljusnivån reduceras så att kvaliteter såsom skuggor och reflexer kan uppskattas genom konstraster.
Torget, även kallat campo, är den traditionella mötesplatsen i Venedig. Jag valde Campo Santi Giovanni e Paolo för belysningsprojektet eftersom det kan ses som representativt för de campi som finns i Venedig. Riktlinjerna för Venedig använde jag på torget i ett försök att visualisera hur den föreslagna belysningen kan komma att se ut. Campo Santi Giovanni e Paolo är omslutet av lägre byggnader och vänder sig mot en respektingivande kyrka, samtidigt som en kanal går längs ena kortsidan. Eftersom platsen ligger utanför de mest populära turiststråken är det i huvudsak en plats där lokalbefolkningen träffas. Torget är aktivt under dagtid, men när mörkret faller förlorar det sin livlighet och sina arkitektoniska kvaliteter. Genom att belysa kyrkan kan platsens hierarki förstärkas och den imponerande bild som slår besökaren dagtid kan upplevas även då det är mörkt. Eftersom grönska är sparsamt förekommande i Venedig kan årstidsväxlingarna göras tydligare med en belysning av trädet på torget. Spelet mellan ljus och skugga blir närvarande i lövverket och på marken, tillsammans med de speglingar och reflexer som kan ses på vattenytan då ljusnivån sänks. Detta ger ett intryck som kan liknas vid den bild som uppträder på dagen. Torget ramas ytterligare in genom att stolparmaturer placeras på långsidan mittemot kyrkan. Armaturerna är avbländade vilket gör det möjligt att sitta och njuta av platsen även då solen har gått ner.