Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Wind damage is something we are all familiar with since the storms Gudrun (2005) and Per (2007). Research about strip roads and wind damage is very limited. It is commonly known that the trees next to the strip roads more often fall whit heavy winds, and the purpose of this thesis was to verify this statement. Data was collected from first- and second thinnings at Boxholms Skogar AB, Östergötland. In first thinnings data was collected from both spruce and pine stands and second thinnings only data from spruce stands was collected. The stands were thinned after the storm Gudrun but before the storm Per.

There are different factors that increase the risk of wind damage and they can be divided into three categories. The first one is exposure, which include topography. Depending on how the terrain looks like, it can increase or decrease the wind velocity. Exposure also includes thinning that opens up the stand and the surrounding terrain with clear-cuts. The second factor is stand characteristics. The risk of wind damage to a tree is higher with increasing height and also indirect with high h/d-quotient. It is also important that the stand has had the right management in the past, e.g. pre-commercial thinning. The third factor is the ground on which the spruce and pine grow. This because both species are dominant on different type of ground and their roots develop differently. The spruce often has a limited root system and therefore becomes less storm resistant than pine.

The paragraph that regulates strip roads was taken out of the Swedish forestry act in 1994. This means that any strip road pattern can be applied. In the first thinnings where data was collected, the average strip road width was 4,3 meters and the average strip road distance was 18,4 meters. In second thinning the numbers were 4,6 and 20,6 meters. The numbers are in line with what is used in today's modern forestry.

The results show that in first thinning with spruce the wind damage was evenly distributed. In first thinning with pine the risk of wind damage was higher right next to the strip road and decreased with distance. In second thinning the wind damage was evenly distributed in the spruce stands. In first thinning the spruce shows a weak tendency that wind damage occurs more on thinner tress than on bigger. This has not been seen in second thinnings. In the pine stands, first thinnings, the results showed that the bigger trees have more wind damage than the small ones in spruce stands and the reverse in pine stands. As in the storm Gudrun the type of wind damage that occurred the most was uprooted trees, in both first and second thinnings and in pine and spruce stands.

The conclusion is that wind damage in first thinning spruce stands is hard to reduce through management compared to pine. With less strip roads, which mean longer strip road distance, the number of wind-damaged trees can be reduced. In both first and second thinning the strip road width dose not affect the risk of wind damage. Therefore, the strip roads should be wide enough from the beginning for more thinnings in the future.

Vindskador är något som vi alla är bekanta med sedan Gudrun 2005 och Per 2007. Forskning kring stickvägar och vindskador är däremot begränsat. Allmänt vedertaget är, att det är de stickvägsnära träden som trillar vid hårda vindar, vilket bland annat undersöks i detta examensarbete. Inventeringen har utförts i första- och andragallring på Boxholm skogar AB i Östergötland. I förstagallring har både gran- och tall dominerade bestånd inventerats medan i andragallring har bara inventering av grandominerade bestånd skett. Alla bestånden har gallrats efter stormen Gudrun och innan stormen Per.
Det finns olika faktorer som ökar risken för vindskador, vilka kan delas upp i tre kategorier. Den första är exponering, hit hör topografi som beroende på hur terrängen ser ut antingen kan höja eller sänka vindhastigheten. Exponering innefattar även gallring som öppnar upp beståndet samt omkringliggande terräng med eventuellt kalavverkningar. Den andra faktorn är beståndets karaktär, sannolikheten för att trädet vindskadas ökar med dess höjd och då indirekt även av dess ålder men också hög h/d-kvot ökar risken för vindskada. På bestånds nivå är det även viktigt att skogen blivit skött tidigare genom exempelvis röjning i rätt tid. Den tredje faktorn är marken där granen och tallen har sin växtplats. Eftersom båda trädslag är dominerande på olika typer av marker, utvecklas deras rötter olika och i jämförelse med tallen har granen ofta ett mer begränsat rotsystem och blir därmed mindre stormbeständig än tallen.
I och med att bestämmelserna som reglerade stickvägar togs bort i den nya skogsvårdslagen 1994, kan det stickvägsmönster som behagas läggas ut. I de inventerade förstagallringsbestånden, låg medelstickvägsbredden på 4,3 meter och medelstickvägs-avståndet på 18,4 meter. I andragallring låg måtten på 4,6 m respektive 20,6 meter. Detta är i linje med vad som används i dagens moderna skogsbruk.
Resultaten visar att i förstagallring var vindfällning av gran jämnt fördelad, inte bara de stickvägsnära träden drabbades. Tallen däremot visade att sannolikheten för vindskada var högre ju närmre stickvägen trädet stod. I andragallring fanns inget samband mellan granens växtplats och avstånd till stickväg. I förstagallring påvisar granen en svag trend att det är de grövre träden som har större andel vindskador än de smala, detta kan inte påvisas i granen i andragallring. I tallbestånden i förstagallring visar resultaten att de smala träden skadas en aning mer än grova. Liksom i stormen Gudrun var den typ av skada som var överlägset representerad rotvälta, i både gran och tall samt i både första- och andragallring.
Slutsatsen i förstagallring är att vindskadorna i gran är svårare att minska genom skötsel av skog jämfört med tall. Med minskad andel stickvägar i tall, det vill säga längre stickvägsavstånd, kan man förhoppningsvis minska andelen vindskador. I både första- och andragallring är stickvägsbredden ovidkommande för sannolikhet för vindskador, det vill säga att stickvägarna bör göras tillräckligt breda för att klara kommande gallringar.