Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Total protection is often the option chosen when protecting forests with high environmental values. An alternative to total protection is application of management regimes that do not interrupt continuity of tree cover. This study focuses mainly on continuous cover forestry (CCF) in forest stands already protected. All objects are situated in the county of Jämtland in northwest Sweden.

The purpose of the study was to attain a greater knowledge about CCF practices. Two issues were addressed. The first one was whether these methods are in accordance with regulations in the Swedish Forest Act regarding minimum post-harvest stocking levels. Secondly, to analyse these methods, i.e. to define them and describe residual stands resulting from their use.

Extraction levels in the stands investigated were in accordance with the Swedish Forestry Act §10. Extraction rates ranged from 16 to 39% of the standing volume. Cutting cycles recommended range from ten to fifteen years. For one stand a cycle of some thirty years might be more suitable, because of the higher extraction rate in previous harvesting operations. Allowing local stand conditions to determine management regimes and cutting cycles is of course important.

Three CCF regimes were detected. An important result in terms of conservation value was that diameter distributions were not changed by harvesting. This could imply that these methods are worth considering if the purpose is to preserve a certain environment regardless of whether it is conservational or recreational values that are to be preserved.

Avsättning av skogsmark är ett viktigt, men också ett relativt vanligt redskap för att värna
om den biologiska mångfalden. I de naturvårdsavtal som Skogsstyrelsen Mellannorrland
upplåtit under lite drygt tio års tid, har så mycket som 64% lämnats till fri utveckling. Att
avsätta all mark som har betydelse för den biologiska mångfalden är däremot inte i
överensstämmelse med skogspolitikens ramar. Ett skogsbruk med utrymme för anpassade
skötselåtgärder kan vara en möjlig lösning för att möta skogsvårdslagens krav om ett
hänsynstagande mot miljö- och produktionsvärden. Syftet med detta examensarbete är att
undersöka hur de anpassade skötselmetoderna utformas i fält och hur dessa förhåller sig
till skogsvårdslagen. En av slutsatserna från studien är att anpassade skötselmetoder
fungerar bra då syftet är att bibehålla en beståndstyp, eftersom den fullskiktade strukturen
inte förändras nämnvärt efter avverkning.
Hela 96% av den produktiva skogsmarksarealen i Sverige sköts med någon form av
kalhyggesmetod, vilket resulterar i att datamaterial från anpassade skötselmetoder är en
bristvara. Eftersom naturvårdsavtal är relativt väldokumenterade var det i huvudsak data
från dessa som användes i studien. För att studera hur anpassade skötselmetoder förhåller
sig till lagen om ändamålsenlig återväxt samt hur åtgärdernas utformning ser ut i
praktiken inventerades en handfull lämpliga objekt. Alla objekt var belägna i Jämtlands
och Västernorrlands län, eftersom det enbart var här som ett anpassat skogsbruk i
naturvårdsavtal har tillämpats.
Resultaten från studien visar att tre olika former av anpassad skötsel kan urskiljas i de
områden som inventerats i fält; naturvårdande avverkning, stamvis blädning samt
volymsblädning.
I de studerade objekten låg uttagen volym på ca 16 till 39%. Vid fortsatt avverkning i
denna storleksordning bedöms lämpligt intervall mellan avverkningarna vara runt 10-15
år. På grund av ett högre volymsuttag i det stamvist blädade objektet bör dock
avverkningsintervallet där vara betydligt längre, ca 28 år. Dessa siffror kan ge en viss
vägledning vid planering av framtida anpassade skötselmetoder, men fortfarande är det
viktigt med en insikt om att det är beståndets förutsättningar som sätter ramarna för hur
åtgärden bör utformas. Blötare områden kan exempelvis alltid vara lämpligast att lämna
till fri utveckling.
Resultatet från denna studie visar att när de anpassade skötselmetoderna tillämpas
beståndsanpassat finns ingen risk för exploaterande huggning, dvs. ingen av de studerade
avtalen innebar ett avsteg från skogsvårdslagens nivå om slutenhet efter avverkning.
Eftersom det inte finns någon exakt mall för hur ett anpassat skogsbruk skall se ut, kan
detta dock variera från fall till fall. Resultaten visar att anpassade skötselmetoder är en
möjlig tillämpning i naturvårdsavtal, lagkraven hålls, men kontroll, information och
utbildning måste ändå inkluderas i det fortsätta arbetet kring ett hyggesfritt skogsbruk.