Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The aim of the "Green forest management plans" is to help forest owners to reach the
environmental goal of the forestry act. But are they able to do that? Is it possible to plan preservation of species on single estates? How do single-estate-plans differ from a landscape analysis and how can the landscape approach be used in operative planning? This work was initiated to give an answer to these questions.
This study was made in a landscape of 4200 ha in Östergötland county, south-eastern Sweden. A lanscape analysis was made and then compared to the Green forest management plans in the same area. The nature conservation areas (areas that were set aside to be managed with environmenatl goals) differed quite a lot between the two alternatives. Generally the nature conservation areas were bigger and more coherent in the landscape analysis. The areas that were set aside in the landscape analysis were more limited to certain forest types, the selection was directed towards broadleaves and edges. The nature conservation areas were generally older in the Green forest management plans. The key habitats (identified by the local board of forestry) were set aside in both alternatives.
In my opinion the landscape analysis is better, mainly because of the smaller risk of fragmentation. The species depending on the chosen types of biotopes have a great chance to survive. The lanscape approach can be incorporated into the operative planning in different ways, the most important are:
1. To reinforce the keyhabitats and select adjacent areas when possible.
2. To choose the habitats that are important in the actual region. Help and support are given in "Action plan for biodiversity" (made for each region by the Local board of forestry).

De Gröna skogsbruksplanerna har tagits fram för att hjälpa skogsägare att uppnå skogsbrukets miljömål. Men gör de verkligen det? Går det att planera artbevarande på enskilda fastigheter? Hur skiljer sig fastighetsvisa planer från en landskapsplan och hur kan man utnyttja landskapsperspektivet i den operativa planläggningen? Detta arbete initierades för att ge ett svar på dessa frågor.
Denna studie genomfördes i ett landskap på 4200 ha i Östergötland. En landskapsplan upprättades och jämfördes sedan med befintliga Gröna skogsbruksplaner i området. Avsättningarna av områden för naturvård skilde sig ganska mycket mellan landskapsalternativet och de fastighetsvisa planerna. Generellt avsattes större och mer sammanhängande områden i landskapsalternativet. Spridningen mellan avsatta biotoptyper var mindre i landskapsalternativet där avsättningen inriktades mot lövbestånd (särskilt ädellöv) och kanter mot öppen mark. I de fastighetsvisa planerna avsattes generellt äldre bestånd. De nyckelbiotoper som SVS identifierat avsattes i båda alternativen.
Enligt min bedömning värnar landskapsalternativet den biologiska mångfalden på ett bättre sätt, främst på grund av den minskade risken för fragmentering. De arter som är knutna till de avsatta biotoptyperna har goda chanser att överleva! Landskapsperspektivet kan implementeras i det praktiska planarbetet på olika sätt, de två viktigaste är följande:
1. Att förstärka befintliga nyckelbiotoper genom att avsätta närbelägna områden när så är möjligt.
2. Att avsätta de biotoptyper som är viktiga i det aktuella området. Vägledning fås främst av "Aktionsplan för biologisk mångfald" (utarbetad av resp. SVS).