Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

For more than 10 000 years ago man turned from being a hunter to conduct agriculture.
Agriculture has since then developed and from the Stone Age until today four
different crop cultivation systems can be distinguished; slash and burn farming, agricultural
mower, agricultural crop rotation and agricultural industry. The fallow in
agriculture was introduced around the younger Iron Age. Bare fallow, green fallow
and stubble fallow are common fallow in today's agriculture. Of all arable land in
Sweden, 6.5 percent was fallow in 2016. The green fallow, especially perennial green
fallow with flowers, is good for biodiversity. A green fallow also has a low nitrogen
leakage compared to bare fallow. The bare fallow can have twice as high nitrogen
leakage than grain cultivation. Nitrogen leakage is for example influenced by soil and
tillage. When the roots of the plants are cut down after harvesting the organically
bound nitrogen is mineralized. Inorganic nitrogen can easily be leached from the
ground if vegetation is missing. Biodiversity and reduced nitrogen leakage are important
for a sustainable agriculture. Therefore, green fallow could be applied next to
the field or on grain farms instead of ley field.

Människan övergick från att vara jägare och samlare till att bedriva jordbruk för mer
än 10 000 år sedan. Jordbruket har sedan dess utvecklats och från stenåldern till idag
kan fyra olika växtodlingssystem urskiljas; svedjejordbruk, slåtterjordbruk, växtföljdsjordbruk
och industrijordbruk. Trädan infördes i jordbruket omkring yngre järnåldern
för att kompensera för stallgödselbrist. Tre vanliga typer av trädor som tillämpas
än idag är svartträda, grönträda och stubbträda. Av den totala arealen åkermark i
Sverige år 2016 var ungefär 6,5 procent träda, vilket är en ökning sedan 2014 då
förgröningsstödet infördes. En grönträda är bra för den biologiska mångfalden särskilt
då insådden består av blommande örter. Fleråriga trädor har störst effekt för
mångfalden. I fältstudier har det även visat sig att grönträdan har betydligt lägre kväveutlakning
än både svartträda, stubbträda och traditionell spannmålsodling. En
svartträda kan däremot ha ett kväveläckage som är uppemot dubbelt så stort som
kväveläckaget från en spannmålsodling. Läckaget av kväve från marken påverkas av
en rad olika faktorer bland annat jordart och jordbearbetning. Då grödornas rötter
plöjs ner efter skörd mineraliseras det organiskt bundna kvävet till oorganiskt kväve
som kan lakas ut om växtlighet saknas. Både biologisk mångfald och minskad näringsutlakning
är viktiga punkter för att människan ska kunna driva ett hållbart jordbruk
i samspel med naturen. Grönträda skulle kunna tillämpas vid åkerkanter för att
gynna biologisk mångfald i odlingslandskapet eller som avbrottsgröda på spannmålsgårdar
som alternativ till vall.