Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Kunskapen om vilka upplevelser människor söker i den stadsnära naturen och hur den ska skötas för att upplevas attraktiv blir allt viktigare när städer växer och förtätas.

ROS (Recreation Opportunity Spectrum) är en analys- och planeringsmetod som används för att ge olika individer ett spektrum av möjligheter att uppfylla sina preferenser för naturupplevelser. Med hjälp av ROS kan man bedöma naturområden efter deras grad av mänsklig påverkan ur ett fysiskt, socialt och förvaltningsmässigt perspektiv och definiera olika ROS-zoner på en skala från orörd till påverkad av människan. Dessa zoner kan sedan förvaltas mot en mer eller mindre påverkad ROS-zon så att ett större spektrum av upplevelsemöjligheter skapas. ROS-metoden är anpassad för storskaliga nationalparker vilket gör den svår att tillämpa den i stadsnära naturområden.

Syftet med detta arbete är att anpassa analys- och planeringsmetoden ROS till stadsnära natur och applicera den på ett stadsnära naturområde. Syftet är också använda ROS för att analysera ett framtidsscenario för stadsnära naturområden för att estimera områdets framtida upplevelsemässiga egenskaper och egenskapernas förändringar över tid. Ett annat syfte med arbetet är att visualisera vad ROS:s grundläggande idé om en mångfald av naturupplevelser kan innebära i utformningen av stadsnära naturområden. För att göra detta använde vi oss av naturområdet Årike Fyris i Uppsala som utgångspunkt.

Arbetets resultat består av en ROS-analys för hela Årike Fyris år 2017 och år 2050 där vi delat in området i 19 olika delområden, alla med olika ROS-zoner. Med hjälp av programskisser visualiserade vi vad ROS kan innebära i ett stadsnära naturområde. Skisserna utgår från två olika delområden inom Årike Fyris och visar exempel på olika typer av platser i höga och låga ROS-zoner.

Vår anpassade ROS-metod är ett steg på vägen i att anpassa ROS för analys, planering och förvaltning av stadsnära naturområden. Programskisserna förtydligar hur ROS:s spektrum av rekreationsmöjligheter kan förverkligas i ett stadsnära naturområde. Metoden är ett bra komplement till landskapsarkitektens etablerade metoder då den sätter fokus på människors olikheter och öppnar upp för alternativa idéer om hur stadsnära natur kan användas och utformas.

The need for knowledge about what people wish to experience in urban natural areas and how the areas should be maintained is growing as the cities expand and get more densely populated.

ROS (Recreation Opportunity Spectrum) is an analysis- and planning-method aiming to give individuals a spectrum of recreational opportunities to fulfill their personal preferences. With this method areas can be assessed by their degree of human impact in the respect of their physical, social, and managerial attributes. The different subareas are categorised on a scale from low to high human impact. Using this information the subareas can then be managed to create a wide diversity of recreational opportunities. The ROS method is developed for large scale areas such as national parks in the United States. To apply it to urban natural areas is therefore in many ways problematic.
The aim of this thesis is to adapt the ROS (Recreation Opportunity Spectrum) method to urban natural areas and to use ROS to analyse a scenario for urban natural areas to estimate the areas’ future experiential character and how these characters change over time. The aim is also to visualise what the foundational ROS ideas could bring to an urban natural area. In this work we use Årike Fyris as our site.

The result is divided into two different parts: the ROS analysis of Årike Fyris year 2017 and 2050 where the area is divided into 19 different subareas with different ROS zones and sketches that show examples of high and low ROS zones in an urban natural area. The sketches are made using two subareas with different ROS zone levels to show common situations in urban natural areas.

Our adapted ROS method is a first step to make it an efficient tool for analysing, planning and management of urban natural areas. The sketches visualize how ROS’s spectrum of recreation opportunities could be realized in an urban natural context. The method is a good complement to the established methods used in landscape architecture since it focuses on people’s varying preferences and open up for new ideas concerning the use and design of urban natural areas.