Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I strävan mot en mer socialt hållbar stad lyfts behovet av upplevelserika offentliga miljöer som stöder aktivitet och möten mellan människor. Ett led i detta är att, i befintliga och nya stadsstrukturer, planera för mindre mötesplatser, som ska tillföra variation, ge tillskott av grönska, skapa möjlighet till aktivitet eller avskildhet samt stärka orienterbarhet och identitet. Mikroparken, som den definieras av Örebro kommun, är svaret på behovet av ett begrepp och verktyg för att underlätta denna process. Med en benämning, vars innebörd de flesta kan förstå, går mikroparken att kommunicera med både planerare, beslutsfattare och allmän-het. Detta är avgörande då mikroparken, som kan vara antingen permanent eller tillfällig, har som huvudsyfte att vara ett verktyg för dialog. En kommunikation anpassad till användarna har en central roll i arbetet med att stärka brukarnas betydelse och känsla av delaktighet i planeringsprocessen, vilket är uttalade mål i dagens stadsplanering. Uppsatsen visar att Sveriges fyra största städer, Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala, ser ut att sakna begrepp och därmed planeringsinstrument för de minsta typerna av mötesplatser som stadsutvecklingen efterfrågar. En följdeffekt är att det uppstår odefinierade fackuttryck, såsom pocketpark, som inte enbart stannar på planeringsbordet utan även sprids i in-formation till allmänheten och därmed riskerar att befästa ett avstånd mellan planerare och allmänhet.

Striving towards a socially sustainable city, the need for experiential public spac-es, supporting social activities and possibilities for people to meet, is held a key factor. A part of this, when planning for both the existing city and new develop-ments, is the strategic placement of small meeting points, to add variation, greenery, possibilities for activity or seclusion, as well as to strengthen orientation and identity of place. The micro-park, as defined by the city of Örebro, is the response to the need of a concept and means to facilitate this process. By using a comprehensible name like micro-park, which is understandable to planners, decision makers as well as the public, communication is furthered. This is crucial, as the micro-park, being either a permanent or temporary structure, has got a main purpose of being a tool for dialogue. Communication adapted to the users is of significance to succeed in strengthening the public involvement and sense of participation in the planning process, which are explicit goals of today’s urban planning. This thesis shows that the four biggest Swedish cities, Stockholm, Gothenburg, Malmö and Uppsala, seem to lack concepts and planning tools for the smallest parks and places, demanded by current planning ideas. One side effect is the creation and use of undefined professional slang expressions, which subsequently reach the public, risking perpetuating a professional-laymen gap.