Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I en tid då våra städer förtätas allt mer och ”överblivna” naturområden nu ses som potentiella exploateringsområden, är det av extra stor vikt att även planera för barn och deras behov. Barn tränas fysiskt, men också mentalt av att leka ute. Utmanande lek, och då särskilt lek i naturen, har visat sig stärka barns motoriska färdigheter samtidigt som barnen lär sig bedöma risker. Trots denna vetskap minskar utomhusleken bland dagens barn. Därför är det även ur denna synvinkel viktigt att skapa platser som är utmanande och lockar barn till att vilja leka utomhus. Idag ställs det höga krav på lekplatssäkerhet som en följd av den nya europastandardiseringen för leksäkerhet från 1999. Men ett alltför ensidigt hänsynstagande till säkerhetsutrustning kan ta fokus från ansvaret att skapa attraktiva lekmiljöer med höga lekvärden och möjligheter till kalkylerat risktagande. I mitt arbete har jag därför fokuserat på vad som gör en plats äventyrlig och kommit fram till en konceptuell utformningsprincip för äventyrlig lek i naturmiljö. Med hjälp av litteraturgenomgång och studiebesök till olika lekplatser har jag funnit flera ingredienser till vad som kan passa för äventyrlig lek. Jag har också sett olika grader av utmaning på lekplatser, men inte på något riktigt bra sätt. Vissa element har varit bra men funnits i en för trång omgivning. Syftet med att göra en gestaltning av en äventyrslekplats har varit att exemplifiera hur en äventyrlig lek i ett kuperat och trädbeväxt landskap kan dra nytta av naturen och samspela med barns fantasi och uppfinningsrikedom, som svårligen går att uppnå på samma vis i mer traditionella lekplatsmiljöer. Under mina studiebesök kunde jag bland annat se hur barnen sökte sig till olika delar av anläggningen utefter vad som upplevdes som utmanande för dem. Jag har försökt att omsätta mina upplevelser i ett ”graderat lekplatsprogram” eller en ”zonering för lekplatser” som lett till en modell jag kallar Principmodell för lekplatser med varierad lekutmaning.

In a time when our cities tend to get denser and the when the unexploited areas within the urban landscape is seen as potential areas for development, it is of particular importance to also plan for children and their needs. Children are trained both physically and mentally while playing outdoors. Research shows that challenging play, especially play in nature-like surroundings, make children strengthen their motor skills and learn to assess risks. Despite this knowledge, outdoor play is a decreasing activity among children today. Therefore, it is also important to create places that attract children to challenging play outdoors. In Sweden the requirements on playground safety are quite high as a result of the new European standardization for playground safety from 1999. But a too strong and one-sided consideration of safety equipment may take focus from the responsibility to create attractive play environments with high play-value and opportunities for calculated risk-taking. I have for that reason focused on what makes a place adventurous and developed a conceptual design principle for adventurous play in nature-like surroundings. By means of literature review and visits to various playgrounds, I have found a number of elements that may be suitable for adventurous play. The purpose of designing an adventure playground has been to exemplify how an adventurous playground in a wooded landscape can benefit from the nature and interact with children's imagination, in a way that is difficult to achieve in more traditional playground environments. During my visits I have seen varying degrees of challenge in playgrounds, but not in a really good way. Some elements have been fitting but existed in too narrow surroundings. I have tried to translate my experiences in a "graded playground program" or a "zoning for playgrounds" which evolved in a model I call The Principle Model - for playgrounds with a varied degree of challenge.