Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Denna studie undersöker möjligheter och risker med att använda vandrarmusslan (Dreissena polymorpha) som ett verktyg för att minska effekterna av övergödning i Vallentunasjön. Studien söker svar på tre huvudsakliga frågor:
1) Har vandrarmusslan potential att minska effekterna av övergödning i sjöar generellt?
2) Skulle det vara möjligt för vandrarmusslor att minska effekterna av övergödning i Vallentunasjön, och hur skulle det kunna gynnas?
3) Vilka risker finns det med att gynna vandrarmusslan i Vallentunasjön?
Vandrarmusslan påträffades i Sverige första gången på 1920-talet. Den är en invasiv art som ursprungligen kommer från ett område kring Kaspiska havet och har spridits till många delar av Europa och på senare tid Nordamerika. Genom dess förmåga att snabbt föröka och sprida sig kan vandrarmusslan etablera mycket täta kolonier i områden den introduceras till. När den väl har etablerat sig kan vandrarmusslan förändra ett invaderat ekosystem på flera sätt. Den har en hög filtreringskapacitet och kan öka vattnets siktdjup, men är också associerad med ett flertal risker såsom oönskad påväxt på hårda underlag som vattenledningar och bryggor.
Vallentunasjön är en mycket övergödd sjö där vandrarmusslan finns sedan en tid tillbaka men inte orsakar några större problem i nuläget. Ett antal faktorer begränsar vandrarmusslans invasiva framgång i Vallentunasjön; främst bristen på hårda underlag. Genom vandrarmusslans förmåga att öka siktdjup och dess begränsade nuvarande utbredning i Vallentunasjön skulle det kunna vara gynnsamt att använda den som ett verktyg för att minska effekterna av övergödning i sjön.
Störst potential för odling av vandrarmussla i Vallentunasjön finns i odling på konstgjorda underlag eftersom sjöns bottnar övervägande är mjuka och passar därför inte vandrarmusslan. Genom ett antal förebyggande åtgärder i samband med odlingen skulle det kunna vara möjligt att både gynna vandrarmusslans etablering på dessa konstgjorda substrat men samtidigt förebygga oönskad spridning i sjön med och de risker det skulle medföra.

This study explores the potential possibilities and risks associated with using zebra mussels (Dreissena polymorpha) as a tool to decrease the effects of eutrophication in Lake Vallentunasjön, Sweden. The study aims to answer three primary questions:
1) Does the zebra mussel have the potential to decrease the effects of eutrophication in lakes in general?
2) Would it be possible for zebra mussels to decrease eutrophication effects in Lake Vallentunasjön, and if so, how could that be promoted?
3) What risks are associated with benefiting the zebra mussel in Lake Vallentunasjön?
The zebra mussel was first found in Sweden in the 1920s. It is an invasive species originating from an area around the Caspian Sea and has spread to many parts of Europe and in more recent times also to North America. Having the capacity to both reproduce and spread rapidly, the zebra mussel is known to establish very dense colonies in areas where it has been introduced. Once established, the zebra mussel may alter an invaded ecosystem in several ways. It is known to have a high filtering capacity and the ability increase water clarity, but is also associated with several risks such as unwanted fouling of hard substrates, e.g. water pipes and piers.
Lake Vallentunasjön is a highly eutrophicated lake where the zebra mussel has been present for some time but is not regarded to be a nuisance or causing problems. Several factors seem to be limiting the invasion success of the zebra mussel in Lake Vallentunasjön, among the most important is the lack of hard substrates. Due to the zebra mussel’s ability to increase water clarity and its limited current distribution in Lake Vallentunasjön, it may be suitable as a tool to reduce some of the effects of eutrophication in the lake.
There is potential for cultivating the zebra mussel in Lake Vallentunasjön for restoration purposes. The bottom substrates of the lake are soft, so artificial substrates would be necessary as well as specific and pro-active measures to promote the zebra mussels’ success on the artificial substrates but reduce the risks of it spreading to unwanted parts of the lake.