Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Den globala fattigdomen påverkar livet för miljarder människor världen över. Tillsammans med en ökande urbanisering ger fattigdomen en grogrund för ytterligare spridning av slumområden i städer. 2,5 miljarder människor uppskattas idag leva under osanitära förhållanden. Bland annat praktiseras på många håll open defecation, det vill säga att toalettbesöken uträttas utomhus, eftersom toaletter inte finns att tillgå. Som en följd av de osanitära förhållandena utsätts många som bor i slumområden för sjukdomar, mentala och fysiska funktionsnedsättningar samt dödsfall. Denna studie syftar till att undersöka förbättringsprocesser för den sanitära situationen som initierats av boende i slumområden samt belysa de positiva effekter och hinder som invånarna mött. Det är en kvalitativ fallstudie som genom tre olika slumområden i den indiska delstaten Orissa undersökt processen för att uppnå förbättrade sanitetsstrukturer. Studien utgår från teorier om medborgardeltagande och forskning gällande individuell och politisk empowerment, en process som syftar till att stärka individ och kollektiv inom olika kontexter. Resultatet visade att de tre processer för förbättrad sanitet som denna studie behandlar hade liknande strukturer, där arbetet initierades av de boende själva med visst stöd från externa organisationer. I vissa av fallen ledde processen till att invånarna som individer och kollektiv kände sig stärkta. Framgångar i processen mot politisk empowerment var knappa. De största hindren för en positiv utveckling var till en viss del finansiering men främst att de blev motarbetade av de kommunala beslutsfattarna, något som strider både mot Indiens inriktning och andra globala överenskommelser som säger att de fattiga ska inkluderas i planering och utvecklingsprocesser. Vidare kunde det konstateras att metoden Community Led Total Sanitation som premieras gällande förbättrade sanitetsstrukturer, både globalt och i Indien, inte var relevant i de tre undersökta områdena.

Global poverty is widespread and affects the lives of billions of people worldwide. Along with increasing urbanization, this provides a fertile ground for the further spread of slum areas in cities. 2.5 billion people are estimated to live in unsanitary conditions, many of whom live in slum areas. The conditions in slum areas are likely to cause diseases, mental and physical disabilities and even death. This study aims to investigate sanitary improvement processes initiated by inhabitants in slum areas, as well as highlighting the benefits and barriers that the inhabitants encountered during the process. It is a qualitative case study which examined the process of achieving improved sanitary structures in three different slum areas in the Indian state of Orissa. The study is based on theories of citizen participation as well as research on individual and political empowerment. The results show that the three processes for improved sanitation which are described in this study for improved sanitation have similar structures. The work in order to improve sanitation was initiated by the residents themselves with some support from external organizations. In some of the cases, the process of improved sanitation led to a sense of empowerment within the community. However, success in the process towards political empowerment was limited. To a certain extent funding was a great barrier to a positive development, but the main obstacle was the attitude of local decision-makers at the municipal level. This attitude contradicts both India’s national standpoint as well as several global agreements, which state that the poor must be included in the planning and development processes. Furthermore, the study finds that the popular method of Community Led Total Sanitation was not relevant in the three areas studied, in regards of sanitary improvement processes.