Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Medborgardeltagande lyfts fram som en central framgångsfaktor för hållbar stadsutveckling (Boverket, 2010b; Delegationen för hållbara städer, 2011) och forskning visar att den representativa demokratin behöver utvecklas för att kunna engagera fler personer såväl i den demokratiska processen i stort som i stadsutvecklingens demokrati (Lindholm et al., 2015; Listerborn 2015c, Demokratiutredningen, 2000). Hur detta bör göras är dock inte alltid tydligt. Den nationella trygghetsundersökningen från år 2014 visar att 15 % av de tillfrågade upplever otrygghet kvällstid i sitt bostadsområde (Brå, 2015). Upplevd otrygghet i ens närmiljö kan ses som en inskränkning av demokratiska och mänskliga rättigheter (Boverket, 2010a). Trygghetsvandring är en metod inom stadsplanering som arbetar med dessa två problembilder, dvs. medborgardeltagande och upplevd otrygghet. Studiens syfte är att fördjupa förståelsen kring trygghetsvandringen som metod samt lyfta fram och diskutera de föreställningar om medborgardeltagande och trygghet som metoden utgår ifrån. En fallstudie har genomförts över trygghetsvandringar i Malmö stad. Genom intervjuer och kompletterande dokumentanalys har slutsatser dragit om föreställningar om metoden. Utifrån främst två teorier; Arnsteins teori om medborgardeltagande (1969/2010) och Sandercock postmoderna planeringsteori (1998; 2003a; 2003b) har studiens empiri om trygghetsvandringar analyserats. Resultatet visar spänningar inom metoden angående begreppet trygghet i relation till byggd miljö, att medborgardeltagandet och dess inflytande många gånger är villkorat samt att vissa element av metoden kan ses som en postmodern planeringspraktik.

Citizen participation is highlighted as a key factor for a successful sustainable urban development (Boverket [National Board of Housing, Building and Planning], 2010b; Delegationen för hållbara städer [The Delegation for Sustainable Cities], 2011). Research shows that the Swedish representative democracy needs to be developed in order to involve more people, both in the general democratic process and in the democracy of urban development (Lindholm et al., 2015; Listerborn 2015c; Demokratiutredningen [The Govermental report on Democracy], 2000). However, how this should be done is not always clear. The National Saftey Survey 2014 shows that 15% of respondents feel insecure in the evenings in their neighborhood (Brå [The Swedish Concil for Crime Prevention], 2015). A perceived insecurity in one's immediate environment can be seen as a restriction of democratic and human rights (Boverket (National Board of Housing, Building and Planning), 2010a). Safety audit is a method in urban planning working with the presented problems, a citizen participation and perceived insecurity. The study aims to deepen the understanding of the method safety audits as well as highlight and discuss the concepts of Security/safety and citizen participation. A case study has been carried out on a number of safety audits in Malmö. Through interviews and supplementary document analysis conclusions have been made about perceptions on the method. With point of departure from two main theories Arnstein's theory on public participation (1969/2010) and Sandercock post-modern planning theory (1998; 2003a; 2003b) the problematique of safety audits has been analysed. The result shows contradictions of the method regarding the concept of security in relation to the built environment, that public participation and its influence is often conditional, and that some elements of the method can be seen as a postmodern planning practice.