Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Enrichment plantings are a common way to restore structures and diversity lost through degradation of tropical rainforests. Large areas are degraded every year, and although disturbance over large areas seldom are homogenous, few, if any studies have compared effects of enrichment planting treatments in forests with varying degradation. Therefore the aim of this study was to compare the effects on factors important for seedling performance (i.e. soil and light conditions) under two enrichment planting methods in forests with varying degree of degradation. Further, to compare seedling performance under the two treatments, within and between the levels of degradation. The study was conducted within the INIKEA project area, which is located in the state of Sabah, Malaysia. The experiment forest was classified into three types depending on degradation level and forest structure, 30 years after disturbance. Each forest type were treated with gap planting, line planting as well as liberation (which is not included in this study) and also contained an untreated control. The planting treatments were planted with nursery raised seedlings from 32 species, 24 of which belonged to the Dipterocarpaceae family. Inventory and sampling was conducted 22 months after planting; seedling survival and height were recorded on plot level, light measurements (hemispherical photographs) were taken adjacent to each seedling and soil samples was taken in the centre of each plot. The results showed that seedling performance improved with higher light quantity and that seedlings in the gap plantings received higher light levels compared to those in line planting. An interaction between degradation level and treatment were apparent; indicating that in intermediately and heavily degraded forests, gap planting yielded better seedling performance than line planting. However, in the least degraded forests, seedlings in line planting exhibited better performance than those in gap planting. The conclusion from this study was that the degree of degradation should be considered when designing the enrichment planting approach.

Olika former av stödplantering är vanligt för att återställa strukturer och mångfald som förlorats genom degradering av tropiska regnskogar. Stora områden utsätts varje år för störningar och trots att om störningen och resulterande degradering sällan är homogen har få, om ens några, studier jämfört effekten av stödplantering i skogar med varierande nivå av degradering. Syftet med denna studie var därför att undersöka hur faktorer som påverkar plantors tillväxt och överlevnad påverkads av: två olika stödplanteringsmetoder, i skogar med varierande grad av degradering. Samt att jämföra plantornas tillväxt och överlevnad. Studien genomfördes inom INIKEA projektområdet som ligger i delstaten Sabah, Malaysia. För ungefär 30 år sedan utsattes skogen i INIKEA området för omfattande, men varierande störningar (i.e. plockhuggning, skogsbrand och torka i olika kombinationer). Skogen har sedermera indelats i tre typer beroende på vegetationsstruktur och dess förmodade degraderingsnivå. Varje skogstyp har behandlats med tre metoder; luckplantering, linjeplantering och frigörande huggning av existerande plantor (vilken inte inkluderades i den här studien). Varje skogstyp innehöll även en obehandlad kontroll. Planteringsbehandlingarna planterades med 32 olika arter, varav 24 tillhörde Dipterocarpaceae familjen. Dessa plantor kom från en närliggande plantskola. Inventering och mätningar genomfördes 22 månader efter plantering; plantöverlevnad och medelhöjd registrerades på plotnivå, ljusmätningar (Fisheye fotografier) togs i anslutning till varje planta och jordprover i mitten av varje plot. Resultaten visade att plantornas prestanda förbättrades med högre ljusmängd och att plantor i luckplanteringen fick mer ljus, jämfört med dem i linjeplantering. En interaktion mellan behandling och degraderingsnivå fanns, vilket tydde på att i mellan och kraftigt degraderade skogar gav luckplantering bättre plantprestanda än linjeplantering. Men i de minst degraderade skogarna uppvisade plantorna i linjeplantering bättre prestanda än dem i luckplanteringen. Slutsatsen av denna studie blev således att graden av degradering bör övervägas vid utformning av nya stödplanteringar.