Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Coarse dead wood (CWD) and gaps are structures that have become sparse in Swedish forests as a result of forestry. This is believed to be one factor contributing to diminishing biodiversity. Because of political undertakings to preserve biodiversity, Swedish agencies and forestry companies now aim to restore these and other structures. To do so prescribed measures of nature conservation are today being practiced.
One such measure is artificial gap creation. This study analyzes the effects of this measure on saproxylic beetle communities. The measure involve the cutting of several gaps per hectare and stand, as well as creating four CWD substrates in several gaps: Tipped trees, cut trees, girdled trees and high stumps. Data was collected from substrate traps as well as on substrate- and stand properties.
In this study the effects that different substrate properties have on the abundance and species richness of the saproxylic beetle community were analyzed. GLMM-models were constructed for each of the two response variables, using several explanatory variables. Results indicate that abundance was most affected by the type of substrate, while species richness was most affected by its positive relationship to substrate diameter.
The difference in abundance between substrate types could indicate that different species breed in different substrates. The positive effect that increased diameter have on species richness could be a result of how a larger substrate house larger communities of beetles – but since substrate diameter had no significant effect on abundance it could also indicate differences in inter-species substrate preferences.

Grövre död ved (CWD) och gläntor är strukturer som minskat i svenska skogslandskap under det senaste århundradet och utvecklingen tros vara en bidragande faktor till Sveriges minskande biodiversitet. I enlighet med politiska åtaganden rörande bevarandet av biodiversitet vill nu myndigheter och skogsbolag återskapa dessa och andra strukturer genom särskilt tilltagna restaureringsåtgärder.
En sådan åtgärd är artificiellt skapande av luckor i skogen, vilket även ämnar lokalt öka mängden CWD. Åtgärden innebar i detta försök att man högg upp ett antal luckor per hektar och bestånd, samtidigt som man skapade fyra slags substrat inom ett antal luckor: Tippade träd, kapade träd, ringbarkade träd samt högstubbar. Under följande år samlades fångstdata in från kläckfällor som monterats till ett urval av substraten. Därtill samlades även data in rörande bestånds- och substrategenskaper.
I den här studien ville man analysera vilken effekt som olika substrategenskaper har på saproxyla skalbaggars artrikedom och abundans. GLMM-modeller konstruerades för de båda responsvariablerna och olika substrategenskaper användes som förklarande variabler. Studiens resultat visade bland annat att substrattypen hade en stor inverkan på abundansen, medan artrikedomen påverkades kraftigast av ett positivt förhållande till substratdiameter.
Den kraftiga skillnaden i abundans mellan olika substrattyper kan antyda att olika arter förökar sig i olika substrat. Den positiva effekten av ökad substratdiameter på artrikedomen skulle kunna vara en följd av att ett större substrat kan husera större skalbaggesamhällen – men då ingen effekt av diameter kunde kopplas till den totala abundansen av skalbaggar skulle detta även kunna peka på olika substratpreferens mellan arter.