Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Smittsamma sjukdomar orsakar lidande för drabbade individer och kan ge stora ekonomiska konsekvenser, därför har ett aktivt smittskyddsarbete fördelar både ur ett djurvälfärdsperspektiv och ur ett ekonomiskt perspektiv. Tre av de viktigaste endemiska hästsjukdomarna i Sverige är hästinfluensa, ekvint herpesvirus-1 och kvarka. Alla tre sjukdomarna ger symptom i övre luftvägarna och ett smittsamt nosflöde. Sjukdomarna sprids direkt från häst till häst och indirekt via kontaminering av omgivning och personer som hanterar sjuka hästar. Åtgärder för att förhindra indirekt smittspridning verkar sällsynta i svenska häststall, endast ett fåtal stall erbjuder besökare möjlighet att tvätta händerna med varmt vatten och tvål.
Hästar som flyttas mellan olika stall i samband med försäljning, avel, träning och tävling är den största risken för att smittsamma sjukdomar ska spridas. Människor som rör sig mellan stall, till exempel veterinärer, är också en riskfaktor men det finns åtgärder för smittskydd som minskar risken. Klädbyte mellan besök på olika stall eller skyddskläder, skobad vid stallets entré eller lånestövlar är åtgärder som visat sig förebygga att ett stall blir infekterat. Vidare är handtvätt med varmt vatten och tvål effektivt för att avlägsna både bakterier och virus från händer, vissa studier visar även att handdesinfektion fungerar lika bra och ibland bättre på nämnda smittämnen.
Många veterinärer uppger att de utför ett antal åtgärder av vikt för smittskyddet mellan besök på olika gårdar. Det finns dock studier som visar att det är svårt att få människor att efterleva smittskyddsregler och att många människor också har en felaktig uppfattning om huruvida de har följt reglerna eller inte. Den psykosociala aspekten är en stor utmaning när det kommer till smittskydd.
Hur stor roll veterinärens smittskydd och hygien har vid spridning av smittämnen kan diskuteras. Många stall besöks av flertalet privatpersoner varje dag och stallets egna smittskyddsåtgärder är mest troligt av större betydelse än den enskilda veterinärens. Hästägare verkar dock ha stort förtroende för sin veterinär när det gäller smittskyddsåtgärder och veterinären kan minska risken för smittspridning inte endast genom att själv följa hygienrutiner utan även genom att ge adekvat information till hästägare.

Contagious diseases causes suffering for the affected individuals and may result in large economic consequences. Hence, an active approach for disease control and prevention has advantages both from an animal welfare perspective and an economic perspective. Three of the most important endemic diseases among horses in Sweden are equine influenza, equine herpesvirus-1 and strangles. All three diseases cause symptoms in the upper respiratory tract and a contagious nasal shedding. They spread directly from horse to horse and indirectly via contamination of the environment and people who are handling affected horses. Actions to prevent indirect contamination seem rare in Swedish stables, only a few stables offer facilities for washing their hands with warm water and soap.
Horses that are moved between different stables in relation to selling, breeding, training and competing constitute the greatest risk for the spread of contagious diseases. People that are moving between stables, for example veterinarians, also constitute a risk but there are preventive measures which limit the risk. Changing clothes between visits to different stables or using protective clothing, footbath at the entrance of the stable or providing boots for visitors are measures which haves proven useful in preventing a stable from infection. Moreover, washing hands in warm water and soap is effective in order to remove both bacteria and virus from hands. Some studies indicate that hand disinfection might be as effective or sometimes even more effective against the viruses and bacteria mentioned.
Many veterinarians state that they undertake a number of preventative measures between their visits to different farms. However, some studies show that it is difficult to make people follow biosecurity rules and many people have an inaccurate perception regarding whether or not they follow the rules.
How important the veterinarian’s biosecurity and hygiene are for the spread of infectious agents can be discussed. Many stables are visited by numbers of different persons during one day and the stables’ own routines for biosecurity are probably more important than what the individual veterinarian does. However horse owners seem to have a high confidence in their own veterinarian according to biosecurity measures and the veterinarian may hence contribute to the infection control not only by following good routines for hygiene but also by giving adequate information to horse owners.