Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Transfer of passive immunity occurs in most animals across the placenta. In calves however, the maternal blood supply is separated from the calf. As a result, no in utero transmission of immunoglobulins occurs and the calves depends solely on ingestion of immunoglobulins from colostrum. In todays’ non-organic commercial dairies, allowing calves to suckle is uncommon and has largely been replaced by artificial feeding methods such as bottle or bucket feeding since it is easier to control that all calves consume enough colostrum to ensure good transfer of passive immunity. However, bottle or bucket feeding can be time consuming and difficult when calves are not motivated to drink thus increasing the risk of failure of transfer passive of immunity. For this reason, some dairy farms have recently introduced oesophageal tube feeding (OT) as a routine for feeding colostrum to new born calves since it fairly quick and it is easier to ensure that all calves receive an appropriate amount of colostrum in their first meal. Previous studies have compared these feeding methods and showed that suckling calves have lower concentration of IgG in serum than artificially fed calves. However, in these studies each feeding routine was carried out in different farms all with different management routines making it hard to distinguish the effects of the feeding method from other management practices (such as general hygiene, housing, colostrum management etc.) that may have influenced the results. Furthermore, most studies comparing the three different feeding methods do not report growth rates or health of the calves. Therefore, the aim of this study was to compare the effects of three different colostrum feeding routines on the passive transfer of immunity, growth and health of newborn dairy calves that were handled in the same way (same farm, housing, management and staff). Sixteen new-born heifer calves were included in this study and randomly allocated to one of three different colostrum feeding methods: suckling its mother (suckling), bottle or oesophageal tube (OT) feeding. The calves were monitored for 2 weeks and feed intake, growth rate and health were recorded. In addition, IgG concentrations in the mothers’ colostrum and in the calves’ blood serum at 24 and 48 h after birth were measured using an ELISA technique. Due to the fact that only 16 calves fulfilled the criterions to be included in the study, no definite conclusions could be drawn from our results. When analyzing the results however, there were no significant differences between the different feeding methods in terms of serum IgG levels at 24h and 48h of age or calf health. The suckling group had a higher mean feed intake/meal during the first week compared to the tube fed group but growth rates were not different between the groups, at least until 14 days of age. From a management point of view, the only advantage of using an oesophageal tube to feed the calves was that the first feeding took significantly less time compared to feeding with a bottle. However, when calculating the overall time it took to feed the calves during the first four days, the difference was no longer significant. Furthermore, the time taken to feed the suckling calves was less than the OT group when including the meal where the suckling group remained with the mother. When reviewing our results and compared them to previous studies however, we concluded that the use of an oesophageal tube is a good way to ensure that calves that do not voluntary drink receive sufficient amounts of colostrum to resist infection. However, for feeding healthy calves with good motivation to drink OT does not appear to offer any advantages over bottle feeding or suckling in terms of transfer of passive immunity, health and growth. Based on these preliminary results, the routine use of OT feeding is hard to justify since it is an invasive procedure and denies them the opportunity to express their natural behavior of suckling without offering any clear health advantages.

Hos de flesta däggdjur sker överföring av immunoglobuliner från modern till avkomman genom placentan under fosterstadiet. Vid kons dräktiget är dock moderns blodflöde separerat från kalvens. Konsekvensen blir att kalven föds utan immunoglobuliner och behöver få i sig dessa via råmjölken. Studier har visat att de viktigaste faktorerna som påverkar överföring av immunitet är mängden antikroppar som kalven får i sig samt när efter kalvning råmjölksutfodringen sker. Den allmänna rekommendationen är att ge kalvarna 3-4 L råmjölk inom 6 timmar efter kalvning. Att låta kalvarna dia naturligt tillåter inte den övervakning av volym och tid som krävs för att optimera råmjölksintaget. Därför används ofta olika metoder av artificiell utfodring för att säkerställa att kalvarna får i sig tillräckligt mycket råmjölk inom rätt tidsram. Tidigare har man visat att kalvar som lämnas till att dia ofta har en lägre koncentration av IgG i serum, vilket man tror beror på att de inte lyckas dia en tillräcklig mängd råmjölk inom de första, kritiska timmarna. För att vara säker på att kalvarna får i sig en stor mängd råmjölk under de första timmarna efter födseln används ofta flaskmatning. Detta är dock en tidskrävande utfodringsmetod, särskilt när kalvarna inte vill dricka frivilligt. Därför blir sondmatning en allt vanligare metod eftersom man med hjälp av sond kan utfodra en stor mängd råmjölk under kort tid. De metoder som vi undersöker i denna studie är sondmatning, flaskmatning och digivning. Tidigare studier har jämfört dessa utfodringsmetoder mellan olika gårdar men med tanke på att det kan skilja väldigt mycket i hantering och hygien mellan gårdarna så gjordes denna studie för att jämföra de olika metoderna när kalvarna hanteras av samma personal och hålls i samma miljö. Dessutom har de flesta tidigare studierna bara jämfört överföring av immunitet och inte tillväxt, hälsa och foderintag. Därför är syftet med denna studie att jämföra de tre utfodringsmetoder med avseende på tillväxt, hälsa och foderintag såväl som överföring av immunitet. Prover togs på råmjölken en timme efter kalvning samt serumprover från kalvarna vid 24 och 48 timmar efter födseln och analyserades för koncentration av IgG. Endast 16 kalvar uppfyllde kriterierna för att delta i studien, vilket resulterade i att inga signifikanta slutsatser kunde dras från försöket. I denna studie kunde vi ej visa några signifikanta skillnader på grupperna med avseende på hälsa, tillväxt och överföring av immunitet. Sondmatning visade sig vara en snabbare metod för att utfodra råmjölk jämfört med flaskmatning vid första utfodringen, men när resultaten för de första fyra måltiderna summerades var det istället digivning den minst tidskrävande metoden. De kalvar som fått dia hade ett högre foderintag den första veckan jämfört med de sondade kalvarna. Sammanfattningsvis kunde vi ej hitta några övertygande resultat som stödjer utfodring med sond när vi vägde våra resultat samt tidigare studier. Kalvarna bör få utöva sitt naturliga sugbeteende och sondmatning bör inte användas i annat fall än när det är absolut nödvändigt, vilket är när kalven inte dricker den rekommenderade råmjölksmängden frivilligt.