Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Detta examensarbete fokuserar på två av de tre aspekterna på hållbar utveckling, ekologisk och social hållbarhet. Arbetet skapar djupare förståelse för hur landskapsarkitekter kan arbeta med hållbara stadsutvecklingsprojekt och visar hur en stadsdel kan bli mer hållbar ur ekologiska och sociala perspektiv genom att planera för en genomtänkt och sammanhängande grönstruktur. Den ekologiska och sociala hållbarheten har här varit utgångspunkt för ett stadsutvecklingsförslag över gröna stråk i stadsdelen Rotebro. Rotebro är en ort i Sollentuna kommun som delas upp av flera fysiska barriärer som järnväg, större vägar och verksamhetsområden. De gröna stråken ska här öka tillgängligheten för invånarna att röra sig ut till grönområden men även till olika bostadsområden och mötesplatser i stadsdelen. Stråken innehar en mångfald av aktiviteter och service men även områden för stillsamma promenader och platser där skolor kan bedriva pedagogisk verksamhet för att täcka in en bred målgrupp. Stråken har utformats från åsikter av Rotebros invånare som sammanställts i Rotebrodialogen och Sociotopkartan som utförts av Sollentuna kommun.
Gröna stråk har flera fördelar ur både ekologiska och sociala perspektiv. Grönområden som är sammanlänkade med stråk gynnar ekosystemen genom att växter och djur lättare kan sprida sig vilket bidrar till ökade förutsättningar för hög biologisk mångfald och därmed en större ekologisk hållbarhet (Boverket 2007, s.21). Stråk för gående, cyklister och kollektivtrafikresenärer som integreras med grönska blir dessutom mer attraktiva vilket skapar en mer promenadvänlig stad (Boverket 2007, s.41). Om stråken erbjuder rika upplevelser lockas fler människor till dem vilket i förlängningen leder till minskade utsläpp, bättre hälsa och högre medborgaranda i kommunen (Boverket 2007, s.49). I Rotebros gröna stråk etableras både grönska och bebyggelse för att öka den ekologiska och sociala hållbarheten. Tätare bebyggelse i Rotebros centrala delar gör att stadsdelen befolkas under större del av dygnet vilket bidrar till en tryggare utemiljö. Förslaget visar att gröna stråk kan skapa en identitet i en befintlig struktur och att små insatser i en större skala kan ge stor effekt både på specifika platser och i det större perspektivet. Att arbeta med grönska i både den stora och lilla skalan skapar möjlighet för en sammankopplad grönstruktur och ger flera ekologiska och sociala fördelar. Att gestalta en plats utifrån ett större sammanhang kan därmed ökar hållbarheten jämfört med om platserna utformas enskilt utan koppling till den övergripande strukturen.

This thesis focuses on two of three aspects on sustainability, ecological and social sustainability. The thesis creates a deeper understanding about how landscape architects can work with sustainable urban developments and shows how an urban district can be more sustainable out of ecological and social perspectives by careful planning and a cohesive green infrastructure. The ecological and social sustainability have been the base for a proposal for an urban development with green links in Rotebro. Rotebro is an urban district in the municipality of Sollentuna, that is divided by several physical barriers such as a railway, motorways and industrial areas. The green links will raise the availability for the inhabitants to reach the green areas and also make connections between different residential areas and meeting places in the district. The links will have variety of activities and service, but also places for relaxing strolls and places where the schools can hold pedagogical sessions outside.
The green links are designed with opinions from the citizens by a dialogue about the development in Rotebro and a sociotop map that have been done by the municipality of Sollentuna.
Green links have many advantages for both ecological and social aspects. Green areas that are connected with links are a benefit for the ecosystems where plants and animals easily can spread which contributes to high biodiversity and therefore high ecological sustainability (Boverket 2007, p.21). Links for pedestrians, cyclists, and travelers by public transport could also be integrated with greenery to become more attractive, which make the city more pedestrian-friendly (Boverket 2007, p.41). If the links offer many experiences, more people are tempted to use them which in the long run lead to fewer pollutants, better health and good spirit by the citizens in the city (Boverket 2007, p.49). Both greenery and buildings will be established to reach ecological and social sustainability in the town. A concentration of buildings in the central parts of Rotebro will lead to more people using the place during the whole day which will make it feel safer. The proposal shows that green links can create a new identity in an existing structure and that small efforts in a larger scale can give big effects on both specific places and on the city in general. To work with green infrastructure in different scales provides possibilities for a coherent, carefully prepared green infrastructure that have many ecological and social values. To design a place with connections to its surroundings can therefore make the sustainability higher in comparison to places that are designed without connections to the overall structure.