Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

När en ko drabbas av kalvningsförlamning leder det till ekonomiska förluster för lantbrukaren. Det är inte bara på grund av de direkta veterinärkostnaderna för att bota kalvningsförlamningen utan även eftersom kalvningsförlamning ökar risken för andra sjukdomar, så som mastit och kvarbliven efterbörd. Kalvningsförlamning kännetecknas av en snabb sänkning av kalcium i blodet i samband med kalvning, detta då råmjölk kräver mycket kalcium. När kalciumhalten sjunker leder det till att kon blir förlamad eftersom kalcium krävs för att kontakten mellan muskler och nerver ska fungera. För mycket kalium, för lite magnesium och hög kalcium: fosfor-kvot i foderstaten är också förknippat med kalvningsförlamning. Risken för kalvningsförlamning ökar med ökad ålder och Jersey är den ras som enligt denna litteratursammanställning löper högst risk att drabbas. Hög mjölkavkastning i tidigare laktation har också visat sig öka risken för kalvningsförlamning. Det finns olika utfodringsstrategier under sintiden som sägs minska risken för kalvningsförlamning. Ett sätt är att minska mängden katjoner i foderstaten, vilket gör att kon hamnar i ett acidotiskt tillstånd. När kon är i ett acidotiskt tillstånd kommer hon att mobilisera mer kalcium från skelettet och öka upptaget från tarmen, detta gör att kon vid kalvning har mer tillgängligt kalcium vilket minskar risken för kalvningsförlamning. Nackdelen med att utfodra med lågt ”dietary cation-anion difference” är att vissa fodermedel orsakar minskat foderintag. Syftet med denna litteraturstudie är att utvärdera hur utfodring påverkar förekomsten av kalvningsförlamning, vilka djur som löper störst risk att drabbas och hur man kan anpassa utfodring under sintiden för att minska förekomsten.

Milk fever results in an economical loss for the farmer not only due to veterinary costs but also due to production losses. There is also a higher risk of culling as milk fever may result in other diseases like mastitis and retained placenta. Milk fever is characterized by a low calcium concentration in blood which appears close to parturition, this occurs because colostrum require high amounts of calcium. When the calcium level drops too much, the cow will get paralyzed because calcium is required to the contact between muscles and nerves. Too much potassium, too little magnesium and high calcium: phosphorus ratio in the diet are associated with milk fever. The risk of milk fever increases with age and Jersey is the breed, according to this literature review with the highest risk of being affected. High milk yield in the previous lactation has also shown to increase the risk of milk fever. There are different kinds of feeding strategies during the dry period to reduce the risk of milk fever. One is to reduce the amount of cations in the feed, which will result in an acidotic state. The acidotic state will make the cow mobilize more calcium from the skeleton and intestine, which results in more available calcium that will reduce the risk of milk fever. The downside of this method is that too low “dietary cation-anion difference” values reduce the feed intake which indirectly reduces the milk yield. The aim of this literature review is to evaluate how feeding affects the incidence of milk fever, which animals are most at risk and how to adjust feeding during the dry period to reduce the incidence.