Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The purpose of this study was to see if there is any connection between the horse and the rider's physiological exertion level during work and to see if riders can assess the degree of effort in the horse subjectively. The hypothesis was that there is a connection between the rider and the horse’s physiological response to work and that the rider’s experience of its own and the horse’s effort is the same as the physiological effort. Six Icelandic horses and three riders used in a standardized working test at walk, trot and galopp. Plasma lactate and respiratory rate were measured in horses, heart rate were measured in both horse and rider throughout the exercise test. A questionnaire was answered by the riders after each test to measure their subjective assessment of the horses, the parameters impulsion, strength, and quality of gaits were assessed on a 5-point scale. The riders placed on the Borg-scale how stressful they themselves experienced the exercise test. Heart frequencies for horse and rider follow each other well through the session, but their own heart rate is a poor indicator for the riders to assess if the horse made a physiologically exhausting shift. A better indicator turned out to be the assessed quality of galopp.

Som ryttare vill man gärna veta hur hårt hästen har arbetat under ett ridpass. Detta går att mäta på olika sätt, till exempel genom att kontrollera hästens laktatkoncentration i blodet eller hjärtfrekvens. För ryttaren själv är det också intressant att veta om det ridpass man gjort kan räknas som konditionsträning eller i alla fall tillräcklig för att klassas som daglig motion. Ur ett hälsoperspektiv, framför allt för att undvika eller klara av stressrelaterade sjukdomar, bör vi människor röra oss minst 30 min varje dag på 40-70% av VO2max (maximal syreupptagning) (Börjesson & Jonsdottir 2004), det motsvarar ungefär en rask promenad. På människa går det också att mäta hjärtfrekvens och laktatkoncentration i blodet för att ta reda på hur ansträngande passet varit. I en studie på fysisk ansträngning vid ridning av Westerling (1983) kunde man se att de flesta ryttare låg över 60% av VO2max. Ligger man på mellan 60-70 % av max kan man förvänta sig en viss träningseffekt enligt Westerling (1983). Jaunet et al. (2012) fann i en studie på hobbyryttare, som fick rida en hinderbana, att under hoppmomentet låg de på ett medel av 75% av VO2 max, och Brügmann et al. (2012) fann att trav- och galopparbete på dressyrhäst ger en viss träningseffekt för ryttaren om man utför det under längre tid flera gånger i veckan.

Den huvudsakliga frågeställningen i denna studie var om det finns något samband mellan hästens och ryttarens fysiologiska ansträngningsnivå under arbete. En annan frågeställning var om ryttaren subjektivt kan bedöma graden av ansträngning hos hästen och om bedömningen beror på hur ansträngande ryttaren själv upplevde ridpasset. I studier har man funnit att ryttarens hjärtfrekvens och syreupptagning är högre i galopp än i trav och lägst i skritt (Douglas et al. 2012). Artikelförfattarna har även sett att hästar som kräver mest jobb, det vill säga de hästar som ryttaren måste inverka mycket på under hela ridpasset, är de som metaboliskt kostar mest för ryttaren.

Hypotesen var att det finns ett samband mellan ryttarens och hästens fysiologiska svar på arbetet och att ryttarens upplevelse av sin egen samt hästens ansträngning är lika som den fysiologiska ansträngningen.