Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Att kommunicera gestaltningsidéer genom visualiseringar av verkligheten är väsentligt
för landskapsarkitekter. Mänskliga figurer, så kallade skalfigurer, placeras alltid i perspektivbilder
och spelar där en nyckelroll. Tidigare forskning visar att de människor som
representeras i landskapsarkitekters perspektivbilder inte överensstämmer med de verkliga
demografiska strukturerna i Sverige. Personer med utländsk bakgrund, äldre, funktionshindrade
och personer som bär kläder som tyder på religionstillhörighet är
underrepresenterade i bilderna. Skalfigurer förstärker därför en vedertagen norm i samhället
om att de flesta svenskar är vita, unga och utan synliga funktionshinder. Hur platser
framställs i perspektivbilder kan få betydelse för vilka som förväntas använda dem. Syftet
med det här arbetet är att förklara av vilka anledningar skalfigurer i landskapsarkitekters
perspektivbilder inte representerar de verkliga demografiska strukturerna. För att få svar
på vilka faktorer som påverkar vilken person som representeras som skalfigur intervjuades
fem yrkesverksamma landskapsarkitekter på tre av de fem största arkitektkontoren i Uppsala.
Genom intervjuerna framkom deras resonemang om perspektivbilder och skalfigurer.
De viktigaste resultaten från intervjuerna visar att urvalet av skalfigurer dels beror på tidspress
i projekten och dels på en icke heltäckande bildbank. Intervjusvaren diskuteras utifrån
insikten att det på arkitektkontoren är ouppmärksammat att valet av skalfigur kan ha
betydelse för samhället. I uppsatsen diskuteras slutligen vad det kan innebära att urvalet av
skalfigurer endast representerar en del av befolkningen.

For landscape architects it is essential to communicate design proposals through visualisations
of reality. Human figures, also known as scalies, play a significant role in renderings
and are therefore always added into them. Previous research shows that the people
who are represented in renderings do not mirror the actual demographic structures in
Sweden. People with foreign backgrounds, the elderly, people with disabilities and people
who wear clothes that indicate religious affiliation are underrepresented in the renderings
created by landscape architects. Scalies are therefore strengthening a norm that all
Swedes are white, young and without visible disabilities. How places are presented in
renderings can influence who might use them. With this essay we aim to explain why
human figures in renderings of landscape architects do not mirror the actual demographic
structures in Sweden. To be able to answer which factors that influence the choice of who
is represented in renderings, we interviewed five professional landscape architects from
three of the five largest architectural firms in Uppsala. Through the interviews we had the
opportunity to take part of their reasoning about renderings and scalies. The most important
conclusion was that the selection of human figures partly depends on the tight
schedules of the landscape architects and partly on their limited selection of scalies. In
this essay we discuss their answers and evaluate the fact that the architectural firms are
oblivious of the fact that the people who the scalies represent differ from the actual demographic
structures in Sweden. We also discuss the implication of representing only a specific part of the population.