Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Place is on the one hand a commonsense everyday word with diversely connotative meanings, and on the other a contested concept with different interpretations across a broad range of academic disciplines and discourses. This thesis researches theories of place and their implications for the theory and design practice of landscape architecture. Responding to problems of insufficient theoretical grounding and inconsistent use of the concept of place within the discipline presently, it argues the need for a theory of place better articulated in relation to landscape architecture. It seeks to contribute to such theory formation by drawing on ideas from related disciplines – tracing diverse understandings of place beyond the commonsense meanings of the word and into the deeper reaches of place theory as tools to explain physical, social and spiritual aspects of the environment, and human relationships with it. Based on literature studies, four theoretical paradigms of place are synthesized and outlined (place as natural essence; place as experiential phenomenon; place as relational construct; and place as assemblage), and their implications and relevance for landscape architecture are analyzed through a framework of principles, processes, and contemporary tendencies of the discipline. A case study of a derelict wool store in Melbourne, Australia, is used as an example to illustrate and reflect upon the different theoretical views. The research shows that different theoretical understandings of place serve to frame and impact on the design process and its outcome in multiple ways, as well as condition the professional identity of landscape architects. It suggests that a contemporarily relevant understanding of place within landscape architecture reconciles a phenomenological and relational perspective, and regards place as four-dimensional.

Plats är å ena sidan ett självklart vardagsord med bred användning och mångsidig innebörd, och å andra sidan ett omstritt begrepp med omväxlande tolkningar inom olika akademiska discipliner och diskurser. Denna studie undersöker platsteorier och deras betydelse för landskapsarkitekturens teori och designpraktik. I reaktion mot konceptets bristfälliga teoretiska grund och varierande användning inom disciplinen argumenteras för behovet av en platsteori bättre anpassad till landskapsarkitekturens förutsättningar. Studien avser att bidra till sådan teoribildning genom att utgå från idéer inom närliggande discipliner – undersöka olika synsätt på plats bortanför vardagsordets betydelser och dyka djupare in i platsteori som verktyg för att förklara fysiska, sociala och spirituella aspekter av miljön, och människans förhållande till den. Utifrån litteraturstudier sammanställs och beskrivs fyra teoretiska paradigm (plats som naturlig essens; plats som upplevelsebaserat fenomen; plats som relationell konstruktion; och plats som assemblage), och deras betydelse och relevans för landskapsarkitekturen analyseras genom ett ramverk av principer, processer och samtida tendenser inom disciplinen. En fallstudie av en övergiven fabrikslokal i Melbourne, Australien, används som ett exempel för att illustrera och reflektera över olika teoretiska synsätt. Studien visar att olika teoretiska förhållningssätt till plats framställer och påverkar designprocessen och dess resultat olika på många sätt, och även inverkar på landskapsarkitekters professionella identitetsskapande. Studien föreslår att ett relevant synsätt på plats inom den samtida landskapsarkitekturen förenar både ett fenomenologiskt och relationellt perspektiv, och betraktar plats som fyrdimensionellt.