Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Under de senaste årtiondena har mängden rönn, asp, sälg, ek (RASE) minskat i de svenska skogarna. RASE är älgens favoritföda och bär en stor biologisk mångfald vilket gör att minskningen är ett stort problem. Därför är mitt syfte med detta arbete att undersöka vad som påverkar mängden och rekrytering/förekomst av dessa arter.
Inom Österbybruks älgförvaltningsområde lades tjugofem transekter upp. Vardera transekt var 400 m lång varav 100 m på ett uppväxt hygge och 300 meter i äldre skog. Inom transekten lades det ut provytor med 50 meters avstånd, 2 på hygget och 6 i skogen. När en individ av RASE med en höjd över 30 cm påträffades i transekten mättes höjden, diametern, betestrycket och antal stammar. I provytorna noterades även grundytan och diametern på de tre beståndsbildande träden.
Det fanns betydligt mer RASE på hygget än i skogen och de individer av rönn som växte på hygget var tjockare, bestod av fler stammar och hade fler skott. Då åldern var relativt låg på de funna individerna så påvisar det att en naturlig föryngring sker inne i skogen och på hyggena. Granskogen hyste dock mycket mindre rönn än övriga skogar. För sälg fanns ingen skillnad i förekomst beroende på skogstyp, men skillnad fanns mellan hygge och skog.
Resultatet tyder på att en ökande mängd planteringar med gran på lång sikt kommer försvåra för rönnen att föryngras och bli trädbildande. Betestrycket på RASE var högt jämfört med andra arter t.ex. tall, vilket gör att det troligen ytterligare begränsar tillväxten.

During the last decades, rowan, aspen, sallow and oak (RASO) have decreased in the Swedish forests. RASO are important for many species and the decrease in abundance is therefore a threat to biodiversity. RASO is the moose’s favorite diet during the winter. The purpose of this essay is to investigate how browsing and forest management affects presence and recruitment of these four tree species.
The field survey took place in Österbybruk’s moose management area in northeastern Uppland. Along 25 transects in young and old forests, RASO specimens were counted and measured (diameter, height and the browsing rate). Furthermore, sample plots were surveyed every 50m along the transect. Within the plots, trees were counted and measured and the stand basal area and the diameter of the trees forming the stand were estimated. Moreover, pellet groups from moose were counted.
In young forests (2-6 meters tall), we found significantly more RASO than in older forests and individuals of rowan were thicker, had more shoots and more stems per individual. Because the age of the individuals was relatively low it indicates that regeneration in the forest occurs. Spruce forest had fewer rowans than other forest types. Sallow was significantly more abundant in the young forests than in the older.
The results suggest that an increasing abundance of spruce stands may make it harder for rowan to regenerate in forest. Forest management may thereby support the regrowth of RASO by choosing other species than spruce when replanting forests and by promoting deciduous trees when thinning. Browsing by moose was high on RASO compared to other species like Scot’s pine, which suggests that the moose may also have an impact on the regeneration of these species.