Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Inom landskapsarkitekturen används digitala verktyg frekvent och den mänskliga kroppen används allt mindre i arbetet. När vi rör oss mindre ute på platser som ska projekteras riskeras den fysiska kontakten och förståelsen för utemiljöer att gå förlorad. Den här uppsatsen undersöker exempel på hur dans kan bidra med förståelse och kunskap om de utemiljöer en trädgårdsingenjör arbetar med.
Genom 1) en fallstudie av Anna Asplinds dansperformance 'Dancewalks', 2) en litteraturstudie av paret Halprins (koreograf Anna Halprin och landskapsarkitekt Lawrence Haprin) samarbete och 3) en fallstudie av Carola Wingrens arbete med dans i undervisning av landskapsarkitektstudenter, belyser uppsatsen olika möjligheter att involvera dans i platsutvecklande processer i offentlig utemiljö. När hela kroppen och alla sinnen involveras genom dans, kan kroppslig kunskap om rum, rörelser och krafter erhållas. Genom dansmetoder som bryter rörelsemönster på offentliga platser kan sociala normer och territorium synliggöras. Brukarmedverkan genom dans kan ge en gemensam plattform att utgå ifrån. Genom att fokusera på rörelser i designprojekt uppmärksammas händelser, liv och
komplexiteten i våra utemiljöer. Uppsatsen belyser fördelarna med att använda sig av dans och ger exempel på hur ett sådant arbete kan gå till. Uppsatsen saknar egen empirisk undersökning av de möjligheter som redovisas och mer forskning krävs inom området.

In the area of landscaping, we now use digital equipment more and more frequently instead of the human body. When we move less within the work space we risk to loose our connection and understanding with that specific environment. This paper examines examples of how dance can
contribute with understanding and knowledge of the outdoor environments that a garden engineer works with. Through 1) a case study of choreographer Anna Asplinds dance performance 'Dancewalks', 2) a literature study of the couple Halprin's (choreographer Anna Halprin and landscape
architect Lawrence Halprin) cooperation, and 3) a case study of landscape architect and professor Carola Wingrens work with dance when teaching landscape architect students, this paper emphasises the opportunity to utilize dance when developing landscaping designs for outdoor public spaces.
When the entire body and all of the senses are involved through dance, intimate understanding of the space, movements within that space and forces in and surrounding that space can be achieved. Through dance methods that breaches the normal movement patterns in public places, we can discover territories and the social norms in that space. Citizen participation through dance can provide
a collective base to start discussions from. By focusing on movements in design projects one can draw attention to realities of life and the complexity of our outdoor environments. The essay highlights the benefits of making use of dance and gives examples of how such work can proceed. The essay lacks its own empirical investigation of the opportunities that are presented and further research is needed in this field.