Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

På ostkusten mellan Södertälje och Vagnhärad ligger Tullgarn. Eken har sedan långt tillbaka varit en given del av landskapsbilden runt Tullgarn. Det har funnits en oro för att ekförekomsten på Tullgarn varit avtagande och att dess framtida förekomst skulle var osäker. Denna osäkerhet har varit en stor del till varför detta examensarbete initierats. Syftet med arbetet har varit att titta på hur ekförekomsten har förändrats mellan 1973 fram till 2014 och bedöma ekens aktuella förekomst och livskraftighet. Vidare har syftet varit att diskutera hur ekens framtid inom Tullgarn bedöms samt hur tänkbara skötselförslag kan se ut. Genom en totalinventering fastställdes ekförekomsten och jämfördes mot tidigare inventering. En stickprovsinventering gav den naturliga föryngringen.
Totalt har ekförekomsten inom arbetsområdet ökat från 350 till knappt 2000 ekar mellan åren 1973 till 2014. Den största ökningen har skett bland de klenaste ekarna och det finns en viss avgång bland de grövsta. Ekförekomsten skiljer sig tydligt åt utifrån konkurrens och förutsättningar. Vitaliteten bland ekarna är hög och den naturliga föryngringen är låg.
Trots oron har det skett en kraftig ökning av ekar. Framtiden bedöms som ljus för ekförekomsten på Tullgarn. Det finns flera sätt att bibehålla och förädla den aktuella förekomsten av ek. Både punktinsatser och generella skötselåtgärder är användbara. Viktigt är att anpassa åtgärderna utifrån de givna förutsättningarna och att det finns en långsiktighet samt kontinuitet i det man planerar.

On the east coast between Södertälje and Vagnhärad lies Tullgarn. Since long ago, the oak has been a given part of the landscape around Tullgarn. There have been concerns that the occurrence of oak at Tullgarn has been declining and that its future occurrence would be uncertain. This uncertainty has been a big part of why this thesis was initiated. The aim of the work was to look at how the occurrence of oak has changed from 1973 to 2014 and assess the current frequency and viability. Furthermore, the aim has been to discuss how the future of the oak in Tullgarn is assessed and how the silvicultural might look like. Through a total survey the occurrence of oak where established and compared against previous survey. A survey sampling gave the natural regeneration.

The occurrence of oak has in total, within the working area, increased from 350 to nearly 2000 oaks between the years 1973 and 2014. The largest increase has been among the thinnest oaks and there is a slightly decline among the thickest oaks. The frequency of oak differs on the basis of competition and conditions. The vitality among the oaks is high and the natural regeneration is low.

Despite the concern, there has been a large increase in oaks. The future is assessed as bright for the oaks located on Tullgarn. There are several ways to maintain and improve the current frequency of oak. Both specific actions and general management measures are useful. It is important to adapt the measures based on specific conditions and that there is continuity in the planning.