Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Attityden gentemot lövträd och lövskog i norra Sverige började förändras i mitten av 1900-talet. Tidigare var lövträden en resurs inom det agrara samhället, men genom det industriella skogsbrukets utveckling började man alltmer betrakta lövträden som ett problem. Lövträden gav sämre lönsamhet på grund av att de inte efterfrågades inom industrin och lövträden ansågs även hota barrträden och deras föryngring genom sin förmåga att föröka sig vegetativt genom stubbskott och rotskott. Det fick till följd att det inom skogsbruket talades om ett ”lövproblem”. En möjlig och vid den tiden ”modern” lösning på ”lövproblemet” var nyttjandet av herbicider i form av fenoxisyror. Herbiciderna fick stort genomslag inom skogsbruket och flera bekämpningsmetoder utvecklades. Den första flygbesprutningen skedde år 1951. Herbicidanvändningen inom skogsbruket blev dock ifrågasatt av allmänheten och intensivt debatterad. År 1984 stiftades en lag som fastställde ett generellt förbud för spridning av kemiska medel över skogsmark.
Det övergripande syftet med denna studie var att undersöka hur bruket av herbicider mot lövvegetation genom flygbesprutning har påverkat skogen i Arjeplog i Norrbottens län. Jag utförde fältinventeringar i två områden i Arjeplogs kommun för att kunna göra en jämförelse mellan besprutade och obesprutade områden. Dessutom analyserade jag med hjälp av historiskt källmaterial hur skogens struktur förändrats i fältstudieområdena efter besprutning. Genom analys av historiskt källmaterial och en intervju med en pensionerad jägmästare undersökte jag hur stora arealer och vilken typ av skog som flygbesprutades på Domänverkets mark inom Arjeplogs revir. Mitt syfte var även att diskutera kring när, hur och varför lövet bekämpades i de svenska skogarna.
Min fältstudie visar att det finns en betydligt lägre andel lövträd i de besprutade områdena jämfört med respektive obesprutat referensområde. Studien visar även att lövträden i de besprutade områdena har en lägre medelålder jämfört med de obesprutade områdena och det finns dessutom färre äldre lövträd i de besprutade områdena. Analysen av det historiska källmaterialet visar att det fanns mer björk (Betula sp.) i respektive fältstudieområde innan besprutningarna utfördes jämfört med idag. På Domänverkets mark inom Arjeplogs revir flygbesprutades totalt 23 000 hektar skogsmark under perioden 1953 till 1978, med ett uppehåll under perioden 1971 till 1977. Det var främst hyggesmark med riklig förekomst av yngre lövvegetation som flygbesprutades.
Jag anser att en stark drivkraft till introduktionen av herbicider mot löv inom det svenska skogsbruket var rationaliseringen av skogsbruket som inleddes i slutet av 1940-talet. Den allmänt negativa inställning till lövträd som rådde inom skogsbruket under 1950–80-talen, i kombination med avsaknaden av skogsbrand, har bidragit till att minska förekomsten av lövträd och kanske framförallt av gamla och döda lövträd.
Utifrån min studie drar jag slutsatsen att flygbesprutning med herbicider mot lövvegetation har gett långvariga effekter på skogsstrukturen. I de besprutade områdena finns, cirka 60 år efter utförda herbicidbehandlingar, en betydligt lägre andel lövträd jämfört med respektive obesprutat referensområde. Användningen av herbicider har resulterat i ekologiska konsekvenser och långsiktiga effekter som syns i de norrländska skogarna än idag.

The attitude towards deciduous trees and deciduous forests in northern Sweden began to change in the mid-1900s. Earlier on, deciduous trees were considered a resource within the agrarian society, but as a consequence of the expanding industrial forestry, deciduous trees were more and more regarded as a problem. Deciduous trees were less profitable because they were not demanded in the industry and deciduous trees were also considered to be a threat against conifers and their regeneration, due to their capacity to regenerate vegetative through shoots from stumps or by sucker shoots. This lead to a discussion within forestry about a “deciduous tree problem”. A possible and at that time “modern” solution of the “deciduous tree problem” was the use of chemical herbicides in form of phenoxy acids. The herbicide use in forestry rapidly increased and different application methods were developed. The first aerial spraying of herbicides took place in 1951. However, the herbicide use in forestry were called into question by the public and got intensively debated. In 1984 a law that prohibited use of chemical herbicides on forest land came into force.
The main purpose of this study was to investigate how the use of herbicides to control deciduous vegetation through aerial spraying have affected the forest in Arjeplog in Norrbotten County. I carried out field inventories in two areas within Arjeplog municipality in order to make a comparison between areas that have been sprayed with herbicides and unsprayed areas. Furthermore I used historical records to analyze how the forest structure has changed in the field study areas after herbicide spraying. I analyzed historical records and made an interview with a retired forester to investigate how large areas and what kind of forest that was sprayed with herbicides from the air on the State Forest land in the Arjeplog district. My aim was also to discuss about when, how and why deciduous trees were controlled and suppressed in the Swedish forests.
My field study points out that there is a considerably lower proportion of deciduous trees in the herbicide sprayed areas compared with the unsprayed reference areas. The study also shows that the deciduous trees in the herbicide sprayed areas have a lower mean age compared to the unsprayed areas, and in addition, there are fewer old deciduous trees in the herbicide sprayed areas. The analysis of historical records indicates that there was more birch (Betula sp.) in each field study area before the herbicide spraying took place compared with present conditions. On the State Forest land in the Arjeplog district, a total of 23 000 hectares of forest land was aerially sprayed with herbicides between 1953 and 1978, with an intermission from 1971 to 1977. It was mainly clear-cuts with an abundant occurrence of younger deciduous vegetation that were aerially sprayed with herbicides.
I think that a powerful driving force underlying the introduction of herbicides against deciduous vegetation within Swedish forestry was the rationalization of the forest management that began in the late 1940s. The generally negative attitude towards deciduous trees that prevailed within forestry during the 1950s to the 1980s, in combination with lack of forest fire, have contributed to a reduction of deciduous trees, and perhaps, above all a reduction of old and dead deciduous trees.
Based on my study, I conclude that aerial spraying with herbicides to control deciduous vegetation has caused long-term effects on the forest structure. In the herbicide sprayed areas there are, about 60 years after herbicide treatments, a considerably lower proportion of deciduous trees compared with each unsprayed reference area. The use of herbicides has resulted in ecological consequences and long-term effects that still today are evident in the forests of northern Sweden.