Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Horses are herbivores that spend almost all day grazing. While grazing they are infected by different endoparasites through ingestion of infective eggs or larvae on pasture. The most significant equine endoparasites in Sweden are the equine roundworm Parascaris equorum, small (Cyathostominae) and large strongyles (Strongylus spp), the tapeworm Anoplocephala perfoliata and the pinworm Oxyuris equi. For many years have horses been dewormed on regularly basis, which has resulted in the development of resistance to many anthelmintic classes. Because of the problems with resistance it is since 2007 necessary to have a prescription on anthelmintics and faecal sampling is also recommended. Endoparasites can cause different clinical signs such as weight loss and diarrhea. Therefore it is important to deworm horses with large worm burdens. Depending on what kind of parasite the horse is infected with is there different appropriate anthelmintics. There are three major anthelmintics: benzimidazoles, tetrahydropyrimidines and macrocylic lactones. In this study was the purpose to evaluate how the parasite prevalence is affected by extensive holding of horses on the same pasture for a year. Moreover the horse grazing and defection behavior was evaluated. Twelve one year old stallions of the breed Gotland ponies were held in three enclosures with four horses in each. The horses were kept outside all year round without extra feeding and were included in a bigger project called “russprojektet”. In this master thesis was among others faecal samples analyzed for the equine roundworm Parascaris equorum, large and small strongyles as well as the tapeworm Anoplocephala perfoliata. The result showed a significant difference between the amount of strongyle eggs during different seasons but no significant differences were seen between horses or enclosures. In addition, it was seen that the horses grazed in an unstructured pattern and that no sign of toilets were observed.

Hästar är herbivorer och spenderar större delen av dagen till att beta. Vid betning kan hästen bli infekterad av inälvsparasiter genom intag av infekterade ägg eller larver i betesgräset. Hästens vanligaste inälvsparasiter är spolmask, små och stora blodmaskar samt bandmask och springmask. Under många år har avmaskning av hästar skett på rutin och genom särskilda avmaskningsscheman, vilket har gjort att vissa parasiter har utvecklat resistens mot olika avmaskningsmedel. Med anledning av resistensproblematiken krävs recept sedan 2007 på avmaskningsmedel och träckprov rekommenderas. Inälvsparasiter kan ge en mängd kliniska symptom såsom viktnedgång och diarré. Det är därför viktigt att avmaska om hästen är infekterad med en större mängd parasiter. Beroende på vilken parasit som hästen är infekterad med lämpar sig olika avmaskningsmedel. Det finns idag tre huvudklasser av avmaskningsmedel till häst: benzimidazoler, tetrahydropyrimidiner och makrocykliska laktoner. I denna studie var syftet att undersöka hur parasitprevalensen påverkas av att hästar hålls extensivt på samma bete i ett år och att studera hästarnas betesmönster. Tolv ettåriga hingstar av rasen Gotlandsruss betade i tre hägn med fyra hästar i vardera. Hästarna hölls utomhus året runt utan tillskottsutfodring och ingick i ett större projekt kallat ”russprojektet”. I detta examensarbete analyserades förekomsten av ägg och larver i träck och gräsprover för spolmask, blodmask och bandmask. Resultaten visar att det fanns signifikanta skillnader mellan mängden strongylida ägg under olika årstider men inte mellan hästar och de olika hägnen. Det konstaterades också att hästarna betar enligt ett ostrukturerat mönster och att de inte använder sig av toaletter.