Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Lökarterna som tas upp i denna litteraturstudie är främst gul lök (Allium cepa) och vitlök (Allium sativum), men också dagglök (Allium flavum). Syftet är att ta reda på hur farliga ämnena i lök är, om de negativa effekterna överväger de positiva, hur djurslagsskillnader ter sig, om det spelar någon roll hur löken är tillagad och vilka symptomen på lökförgiftning är.
Eftersom det är många faktorer som avgör om lök får negativa eller positiva effekter är det svårt att säga om lökens effekter är endast positiva/negativa. Effekterna kan vara både positiva och negativa, det beror till största del på dosen men även djurslag och lökart spelar roll. Positiva effekter av lök har utvärderats i studier. Fenolerna har visats vara antioxiderande, antiinflammatoriska, antibakteriella och antifungurala, de flesta av dessa studier gjordes in vitro.
Lökinducerad hemolys drabbar de flesta djurslag som får i sig för mycket lök men det finns de som är mer eller mindre känsliga. Hundar och nötkreatur verkar vara bland de känsligare, medan getter och får är något tåligare. Det är troligt att den varierade känsligheten beror på skillnader i enzymsystem och olika strukturer av erytrocyternas membran hos de olika djurarterna.
Det giftiga ämnet som isolerats är n-propyldisulfid. N-propyldisulfid finns i färsk lök men verkar även finnas i torkad och tillagad lök.
I de fall då hundar fått i sig lök har det vanligtvis skett oavsiktligt, i hemmet. Nötkreatur, får och getter utfodrades med utsorterad lök på grund av dess riklighet på kolhydrater som då blev ett bra och billigt kosttillskott.
Symptom som observerats i de flesta fallrapporter och studier på lökinducerad hemolys är låg hematokritnivå, låga hemoglobinnivåer, höga methemoglobinvärden, heinzkroppar, bleka slemhinnor, hemoglobinemi, hemoglobinuri, mörkröda njurar, löklukt från urin och feaces, trötthet och hypertension.

This paper describes the onion species yellow onion (Allium cepa) and garlic (Allium sativum), but also yellow flowered garlic (Allium flavum). The purpose of this essay is to investigate how damaging the components of onion can be, if the negative effects exceeds the positive, what species variation there are, if it matters how the onion is cooked, and what the symptoms of onion poisioning are.
As there are many factors affecting the onions qualities it is difficult to say whether the onion has only a positive/negative effect. The effects of onion can be both beneficial and negative. The dose is most decisive of the onions toxicity, but also species of animal matter. Some studies have evaluated positive effects of onion and proved it to be antioxidant, antiinflammatory, antibacterial and antifungal. Most of these studies were performed in vitro.
Onion induced hemolysis occurs in most animal species eating too much onion, but the different species are more or less sensitive to the toxic component of onion. Dogs and bovine animals are presented as the most sensitive, while goats and sheep seem to be more resistant. It is probable that the varying sensitivity can be explained by differences in enzyme systems and also by different structures in the erythrocyte membranes.
The isolated toxic component is n-propyl disulphide. N-propyldisulfid seems to be present not only in fresh onion, but also in onion which is dried and cooked.
In cases where dogs have ingested onion it has usually been at home and unintentionally. Bovine animals, sheep and goats were fed culled onion because of its high levels of carbohydrate. It made a good and cheap feed supplement.
Symptoms observed in case studies and studies on onion induced hemolysis was a low level of hematocrit, low hemoglobin concentration, high concentration of methemoglobin, heinz bodies, pale mucous membranes, hemoglobinemia, hemoglobinuria, dark red kidneys, smell of onions from urine and feaces, tiredness and hypertension.