Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Beef production in Sweden has traditionally been about rearing of dairy calves to slaughter. With reduced number of dairy cows and accordingly less dairy calves for slaughter, there has been a need for new forms of beef production in Sweden. In Västerbotten there are good conditions for beef production with a high feeding level of roughage due to favourable climate. The aim of this thesis is to, through interviews with ten farmers with beef production in Västerbotten, study what and with how much they feed their animals and link the results to production level. The thesis begins with a literature review where the general feeding standards and feeding recommendations for beef cows and growing cattle are examined. Then follows an analysis of how a cold climate may affect the rearing of growing cattle in growth and slaughter performance.

A beef cow primary function is to produce one calf a year, which means that the feed costs should be as low as possible. When a beef cow can consume up to 12 kg DS roughage per day the energy level of the roughage shall be as low as possible. Suitable roughage to beef cows can be full-crop silage, green fodder or a mixture of grass silage and straw. For growing cattle you aim at a high level of muscles (protein) in the slaughter body together with a low amount of fat. The feeding recommendations for growing cattle are based on weight interval, daily gain and breed. When it comes to the climate aspect, beef cows seems not to be affected by cold weather. For growing cattle a low temperature can decrease growth and feed efficiency.

Of the participating farmers in the thesis, seven of them had beef cow production and eight had growing cattle. All farmers produced their own roughage and some had also grain production. The analytical results showed that the mean value of roughage was high and the farmers with beef cows had difficulties producing roughage with low energy values. All farmers with beef cows overfed their animals with energy comparing to the recommendations. However, only three of the farmers thought that their cows were fat. The farmers with heavy beef breeds (Charolais, Simmental, Limousin) had no problems with fat cows suggesting that the heavier beef breeds are more suitable for the feeding conditions in Västerbotten than the light beef breeds (Hereford, Angus). Even for growing cattle the heavier breeds seemed to benefit more than the smaller breeds from the feeding conditions (high level of energy in the feeding plan).

Produktion av nötkött har i Sverige traditionellt bestått av vidareuppfödning av mjölkraskalvar till slakt. Med minskad mängd mjölkproducerande kor och därmed färre mjölkraskalvar att föda upp till slakt har produktionsformerna varit tvungna att ändras. I Västerbotten finns goda förutsättningar att bedriva en grovfoderbaserad nötköttsproduktion då klimatet gynnar produktion av ett vallfoder med högt energiinnehåll. Syftet med denna studie är att, genom intervjuer med bönder på tio olika nötköttsföretag i Västerbotten, studera vad och med hur mycket man utfodrar sina djur med samt koppla resultatet till produktionsnivå. Arbetet inleds med en litteraturstudie där generella utfodringsnormer och utfodringsrekommendationer för köttkor och växande ungnöt gås igenom. Därefter följer en analys av hur ett kallare klimat kan påverka uppfödningen av ungnöt vad gäller tillväxt och slaktresultat.

En köttkos främsta uppgift är att producera en kalv per år, vilket innebär att foderkostnaderna bör vara så låga som möjligt. Då en köttko kan konsumera upp till 12 kg ts grovfoder per dag bör energinivån på det utfodrade grovfodret ligga på en låg nivå. Bra grovfoder till köttkor kan vara helsädesensilage, grönfoder eller en blandning av ensilage och halm. Vid ungnötsuppfödning strävar man efter att djuren ska ansätta så mycket muskler (protein) som möjligt med så låg fettansättning som möjligt. Utfodringsrekommendationerna för växande ungnöt baseras på viktintervall och daglig viktökning samt ras. Vad gäller kyla har studier visat att köttkor inte påverkas nämnvärt av ett kallt klimat. Hos ungnöt kan ett kallt klimat sänka tillväxten och foderomvandlingsförmågan samt att djur som utsätts för kyla under en längre tid kan få ett ökat energibehov.

Av de gårdar som medverkade i studien hade sju stycken köttkor kopplade till produktionen, åtta av gårdarna hade ungnötsuppfödning varav två födde upp mjölkrastjurar till slakt och sex stycken födde upp köttrastjurar till slakt. Alla gårdarna producerade sitt eget grovfoder, en del hade även egen spannmålsproduktion eller odlade grönfoder eller helsädesensilage. Analysresultaten visade att energivärdena på ensilaget låg väldigt högt och många av gårdarna med köttkor hade svårt att få ett grovfoder med lågt energivärde. Alla gårdar med köttkor kopplade till produktionen överutfodrade korna med energi jämfört med utfodringsrekommendationerna. Dock ansåg bara tre av de sju gårdarna som hade köttkor att de hade problem med överviktiga kor. De gårdar som hade köttkor av tung köttras hade inga problem med överviktiga kor vilket kan tyda på att de tyngre köttraserna klarar de förutsättningar som finns i Västerbotten bättre än lätta köttraser. Även vid ungnötsuppfödning verkar förutsättningarna i Västerbotten vad gäller grovfoder och rådande utfodringssystem med fri tillgång på en och samma foderblandning under hela uppväxttiden, gynna de tyngre köttraserna mera än de lättare köttraserna.