Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Stadens form är en produkt av all tidigare stadsplanering. Ytmässigt har en stor del av våra städer vuxit fram under efterkrigstidens modernistiska stadsplanering, då funktionalitet, framkomliga transporter, ljus, luft och rymd resulterade i de glesa ytterstadsstrukturer
vi ser på många platser idag. Resultatet av detta menar många är bilens dominans, segregation, glapp i stadsväven och barriärer som måste överbryggas. I Linköpings kommun finns en ambition om att förändra detta genom att låta innerstadens kvaliteter växa utåt och knyta an till resten av staden. Så kallade strategiska stråk ska bilda en
ryggradsstruktur med vars hjälp en nära och levande stad med ökad gång- och cykeltrafik kan växa fram.
Liksom det modernistiska stadsbyggandet totalt dominerade på
sin tid är nu förtätning och sammankoppling av stadsväven viktiga begrepp inom stadsplaneringen. Utifrån ovanstående förutsättningar har det här arbetet föresatt sig att utreda diskursen kring en sammankopplad stad; varför det egentligen betraktas som något positivt, och om det också finns negativa aspekter av sammankoppling.
Med sammankopplingen som planeringsförutsättning har en fallstudie gjorts av ett av de strategiska stråken i Linköping, där den urbana formens förutsättningar för ökad gångtrafik har studerats.
Sammantaget presenterar arbetet en metodik för att kunna
omvandla teoretiska resonemang och använda analysmetoder i en praktisk planeringssituation. Arbetet ger exempel på och prövar olika analysmetoder för att studera stråkets förutsättningar på ett upplevelsemässigt, rumsligt och strukturellt plan. Utifrån en fenomenologisk synvinkel konstateras stråkets särställning bland stadens element genom att ha rollen både som objekt, och ett sammanhang med saker bortom vad vi direkt kan se framför oss. Stråket
studeras därför utifrån dess olika relation till omgivningen beroende på val av perspektiv; som gaturum, en sammanbindande struktur i närområdet eller en del av stadens övergripande rörelsemönster.
I uppsatsens avslut diskuteras bland annat behovet av ett
tvärkopplande sammanhang mellan stråket och kringliggande
bebyggelse; att integrerade trafiklösningar kan bidra till att stärka stråket vad gäller orienterbarhet och aktivitet; samt nödvändigheten också av upplevd sammankoppling utöver den rent fysiska aspekten.

The form of our contemporary cities is a product of all previous urban planning. In terms of size, a large part of our cities has emerged during the modernistic city planning of the post-war era. Concepts such as functionality, easy transportation, light, air and space resulted in the
scattered outer city areas we often see today. The result of this, according to many, is car dominance, segregation, gaps in the urban fabric and barriers to overcome. In the municipality of Linköping the city planning office has an ambition to change this by letting the qualities of the inner city grow outwards and connect to the rest of the city. “Strategic paths” will help to form a backbone structure along which a convenient and lively city with increased pedestrian and bicycle traffic can develop.
Like the modernistic urban planning dominated the post-war
era, densification and interconnection are important concepts of today.
With this as background, this master thesis has set out to investigate the discourse of an interconnected urbanity: what benefits are usually described, and are there also disadvantages? With interconnection as a basis for urban planning, the thesis also concentrates on a case study of
one of the strategic paths in Linköping, where the urban form has been studied with regards to pedestrian qualities.
Overall, the thesis presents a methodology for transforming
theoretical reasoning and applying analytical methods into a practical planning context. The thesis gives examples to, and tests different methods to analyze the potential of the path in an experiential, spatial and structural level. From a phenomenological viewpoint, the thesis states the unique position of paths among other urban elements, by having the role as both an object, as well as connection with things
beyond our immediate area. The strategic path is therefore analyzed according to its different relations to the surroundings based on choice of perspective; as streetscape, as a linking structure in the neighborhood,
or as part of the city’s overall movement patterns.
The thesis discusses the need of cross-linking connections
between the path and its surrounding areas; that integrated traffic solutions might help strengthen the path in terms of orientation and activity; and the necessity of perceived interconnection in addition to the mere physical aspect.