Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Renkavle har under lång tid varit ett stort problem för lantbrukare i stora delar av norra Europa och har etablerat sig på större arealer även i Sverige. Genom sin bio-logi är renkavle mycket väl anpassad till odling av höstsådd spannmål, speciellt i kombination med reducerad jordbearbetning. Det finns en ökande trend av både höstsådd spannmål och reducerad jordbearbetning som talar för att problemen med renkavle kommer att öka framöver. Även den pågående klimatförändringen mot ett varmare klimat i Sverige förbättrar förutsättningarna för att renkavle ska etablera sig längre norrut. Renkavle är ett ogräs som kräver en mycket hög grad av kontroll för att inte öka kommande år eftersom fröproduktionen hos renkavle kan vara mycket stor. Detta innebär att när renkavle har etablerat sig på ett fält är den mycket svår att bli av med. För att uppnå långsiktig kontroll av renkavle krävs därför att alla bekämpningsmetoder har som mål att minimera fröproduktionen. Stora be-kämpningsinsatser fordras för att uppnå den grad av kontroll som krävs för att und-vika en uppförökning och de betydande skördeförluster som annars blir följden. Det finns en utbredd herbicidresistens i renkavle vilket gör att det inte långsiktigt går att basera en bekämpningsstrategi på enbart kemiska insatser samtidigt som vissa ke-miska insatser troligtvis är nödvändiga för att uppnå tillräcklig kontroll. Eftersom det är både svårt och kostsamt att framgångsrikt bekämpa renkavle är det viktigt att lantbrukare genomför förebyggande åtgärder för att motverka att renkavle etablerar sig på deras mark. Förebyggande åtgärder inkluderar begränsning av fröspridning med maskiner, omväxlande växtföljd samt en genomtänkt strategi gällande herbi-cidanvändning för att fördröja uppkomst av resistens. För att öka grödans konkur-rensförmåga gentemot renkavle kan höstsådden senareläggas eller utsädesmängden ökas. Även genom sortvalet kan grödans konkurrensförmåga ökas, då genom att välja sorter med snabb tillväxtstart, god marktäckning eller allelopatisk förmåga. En uthållig bekämpningsstrategi innefattar också användning av mekaniska metoder för att minska användning av kemiska preparat vilket i sin tur minskar selektions-trycket för utveckling av herbicidresistens. Mekaniska metoder som är möjliga att använda för att bekämpa renkavle är bland annat falsk såbädd, plöjning och ogräs-harvning. För att som lantbrukare vara framgångsrik i sin bekämpning av renkavle krävs väl avvägda beslut om insatser och noggrannhet i de odlingsåtgärder som används samt en större användning av icke-kemiska metoder för bekämpning. Ge-nom denna genomgång och sammanställning av tillgänglig litteratur och publice-rade studier är förhoppningen att rådgivare och lantbrukare ska få vägledning om hur renkavle bäst bekämpas.

Black-grass has long been a major problem for farmers in large parts of northern Europe and has also infested large areas in Sweden. Through its biology black-grass is very well adapted to winter cereal cropping systems, especially in combination with reduced tillage. Currently there is a trend of increased winter cereal cropping and reduced tillage which implies that the problems with black-grass are likely to increase in the years to come. The ongoing climate change towards a warmer cli-mate in Sweden improves the conditions for establishment of black-grass further north. Black-grass is a weed that requires a very high degree of control in order to prevent it from increasing in severity the following year since the seed production in black-grass can be very high. This also means that, once black-grass has infested a field, it is very difficult to eliminate. Long-term control of black-grass requires that all control measures aim to minimize seed return. Major control actions are required to achieve the level of control that is needed to avoid an increase of black-grass and the significant yield loss which otherwise will be the consequence. Herbi-cide resistance in black-grass is widespread. The prevalence of resistance makes it impossible to base a long-term control strategy solely on herbicides, although herb-icides most likely are necessary to achieve sufficient control. Since it is both diffi-cult and costly to successfully control black-grass it is important that farmers im-plement preventive measures to counteract the establishment of black-grass on their land. Preventive measures include limiting the spreading of black-grass seeds by farm equipment, maintaining diverse crop rotations and adopting a sustainable use of herbicides to delay the development of resistance. To increase the competitive ability of the crop the autumn drilling can be delayed or the seed rate increased. In addition the competiveness of the crop can be increased through the choice of culti-var, by choosing cultivars with early vigor, good ground cover or allelopatic ability. A sustainable control strategy also includes the use of mechanical methods to re-duce the usage of herbicides which in turn reduces the selection pressure towards herbicide resistance. Relevant mechanical methods to control black-grass include the use of stale seedbeds, plowing and in-crop harrowing. For a farmer to be suc-cessful in the control of black-grass, balanced decision-making concerning actions, thoroughness in the execution of cultivation practices as well as increased use of non-chemical methods of control, are needed. This review and compilation of available literature and published studies is intended to offer guidance to farmers and advisors on how black-grass is best controlled.