Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Syftet med detta examensarbete har varit att skaffa en både bredare och djupare förståelse för hur olika platser påverkas av hur marken är formad. Hur påverkar markens form hur en plats upplevs, hur det känns i kroppen, hur människor agerar, rör sig, tittar?

Huvudfrågan har under arbetets gång varit: hurdan är den rumsliga upplevelsen av en plats, med hänsyn till markens form och lutning?

Metoden för att finna svar har varit att dels söka i litteratur, se vilka teorier det finns om detta sedan innan, och om det finns några motstående teorier. Dels har jag valt ut och besökt ett antal platser där jag iakttagit både mina egna upplevelser samt andra människors
agerande.

Trots att höjdsättning av mark och utformning av mark – med olika terrasseringar, slänter m.m. – är en stor och viktig del i landskapsarkitektens yrkesroll, visade det sig inte
finnas mycket litteratur i ämnet. Kunskapen kring detta verkar istället förvärvas genom att jobba med dessa frågor tillsammans med erfarna kollegor. Den litteraturteori som
finns är i stort sett samstämmig kring hur slänter, höjder, dalar etc. påverkar vår rumsliga upplevelse.

Från platsbesöken har jag kunnat konstatera att det jag läst i teorin mestadels stämmer överens med mina iakttagelser, men jag anser att rumslig upplevelse är mer komplext än vad jag läst mig till. Förutom att upplevelsen
skiljer sig markant åt beroende på hur lång du är, så har jag noterat att slänters lutning har stor påverkan på rummets känsla och utbredning. Samverkan mellan avstånd i höjd och i plan skulle kunna utforskas mer.

Min slutsats är att arbetet med att forma och modellera marken verkligen är en tillgång i gestaltningsarbetet, samt att landskapsarkitekter bör utnyttja sin breda kompetens
om både den tekniska och den rumsliga aspekten, för att rita och utforma funktionella platser som är tydliga och intressanta. Att höjdsättning är ett lika viktigt och intressant verktyg som materialval och växtlighet.

The purpose of this thesis is to gain a broader and deeper understanding of how different places are affected by how the land is shaped.

How does landform affect how a place is perceived,
feelings in your body, how people act, move, direct their body and gaze?

The main question has been: what is the spatial experience of a place like, considering the shape and slope of the ground? The method to answer this has partly been to search literature, to see which theories there already are on the subject, and if there are any conflicting theories. Secondly I have chosen and visited a number of sites, where I have observed both my own experiences and other people’s actions.

Although land modelling and the shaping of land – with terraces, slopes etc. – is a large and important part of the landscape architect’s role, there weren’t a lot of literature on the subject. Knowledge about this seems to be acquired by working with these issues together with experienced colleagues.

The theories in literature are virtually consistent on how the spatial experience is influenced by slopes, hills, valleys, etc. From the site visits I have learned that the
theories in the literature pretty much match my observations, but that spatial experience is more complex than what I’ve read. Besides that the experience differs significantly depending on how tall you are, I have noticed
that the gradient of a slope has a major impact on the perception of the space and its size. The interaction between the distance in elevation and in plan, and its influence could be explored deeper.

My conclusion is that the task to shape the land really is an asset in the design process, and that landscape architects should use its expertise in both technical and spatial issues to design functional places that are distinct
and interesting. Land modelling is a tool as important and interesting as choosing materials and plant.