Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Ett vanligt problem på mjölkgårdar är att trampskador uppkommer på betesytor som är kraftigt belastade av mjölkkor under betessäsongen. Den genomsnittliga besättningsstorleken i Sverige stiger och det leder till att problemet med trampskador ökar. Risken för trampskador tilltar vid stora mängder nederbörd. För att undvika trampskador på marken går det att dränera och ta bort matjorden och lägga dit ett markstabiliserande material. Bark som markstabiliserande material har i tidigare studier visat sig vara bra om barken är ordentligt packad. Armeringsmatta är ett material som består av ett kraftigt plastnät och som är starkt och tåligt.
Syftet med fältförsöket var att identifiera hur tramptålig bark respektive armeringsmatta var jämfört med ingen åtgärd alls, samt att utvärdera hållbarheten på dessa markstabiliserande material under en andra betessäsong. Det utvärderades även hur gropindex som mätmetod fungerade. För att analysera de olika materialen valdes betesfållornas grindhål ut. Tre rutor anlagda med bark och tre rutor med armeringsmatta, samt tre rutor kontroll där det inte har gjorts någon markstabilisering studerades i försöket. Fältförsöket bestod totalt av nio försöksrutor i nio olika grindhål. Ett gropindex användes för att undersöka hur tramptåliga materialen var. Utvärderingen gjordes vid 6 olika mättillfällen. Det gjordes även en visuell bedömning av hur effektivt de olika materialen motverkade trampskador samt av växtlighetens täckningsgrad utanför försöksrutorna med de markstabiliserande materialen. Det togs flygbilder för att bedöma grad av vegetationstäckning av den intilliggande marken. Antalet djur som passerade försöksrutorna registrerades för att kunna göra en jämförelse mellan frekvens av trampskador och antalet passager i varje fållöppning. Nederbördsmängden och lufttemperaturen registrerades med hjälp av en väderstation i nära anslutning till betesfållorna.
Mängden nederbörd var inom det normala för årstiden. Vid analys av antalet gropar som bildats på försöksytorna, benämnt gropindex, fanns tydliga signifikanta skillnader (p≤0,001) mellan bark och armeringsmatta samt mellan bark och kontroll från mättillfälle 3 fram till slutmätning. Det fanns ingen signifikant skillnad (p>0,05) mellan armeringsmatta och kontroll vid något av mättillfällena. Enligt vegetationsbedömningen var det ingen stor skillnad i andel vegetation omedelbart utanför försöksytorna under betessäsongens gång. Enligt den visuella bedömningen var bark sämre än armeringsmatta och kontroll. Barken blev mer ojämn och antalet trampskador var större än på armeringsmattan och kontrollerna. Armeringsmattan visade tecken på förbättring när den blev mer jämn under betessäsongens gång. En utvärdering av gropindex som mätmetod kunde påvisa vissa brister med denna metod.
Antalet passager i de olika fållorna inom blocken skiljde sig åt i vissa fall. Dock påverkade inte detta resultaten eftersom fållor med högre antal passager inte hade ett högre gropindex. Den visuella bedömningen tyder på att barken behöver förnyas till nästkommande betessäsong och armeringsmattan behöver endast göras ren från jord och gödsel. Eventuellt kan kanterna som kommit upp ur jorden och geotextilen behöva grävas ner något. Bark som markstabiliserande material fungerade sämre än armeringsmatta och sämre än mark där det inte gjorts någon markstabilisering. Armeringsmattan fungerade som markstabilisering och det uppkom få trampskador, dock fungerade det lika bra att inte göra någon markstabilisering. Väderdata som registrerades på plats visade att nederbörden var relativt normal för denna plats detta år.

A problem on dairy farms is trampling damage that develops on grazing areas which are frequently and intensively used by dairy cows during the grazing season. In Sweden the average herd size is increasing which highlights the issue since trampling damage tends to escalates as herd size increases. In order to limit or even avoid trampling damage it is possible to drain and remove the topsoil layer and replace it with a ground-stabilizing material instead. Previous studies have shown the use of bark to be efficient if properly packed. Another soil-stabilizing technique is using grass carpet consisting of a heavy duty plastic netting which is both strong and durable.
The purpose of this field trail was to identify how effective the bark and the armoured mat really were in comparison to taking no action, and to assess the durability of these two ground-stabilizing methods during a second grazing season. Additionally the objective was to evaluate how well the surface-index measurement method worked.
In the field trial the two materials bark chip and armoured mat along with a control group were used. For each material three experimental areas located just inside the gate of the pasture. The documentation was conducted on six measurement occasions during the grazing period. At each occasion the number of pot-holes of different depths were measured and based on this, a surface-index for each zone was calculated. Furthermore, on each occasion a visual assessment of the experimental area and the nearby areas was performed. To further investigate the nearby area aerial photos were taken in order to determine the percentage of coverage of vegetation. The number of passages through the gate was counted throughout the entire grazing season in order to conduct a comparison between trampling damages and the number of cow passages. Weather data consisting of temperature and accumulated rainfall during the period were gathered using a digital weather station on the location. The amount of precipitation proved to be normal for the season.
Significant differences (p≤0, 001) were found between bark chip and armoured mat as well as between bark chip and the control area at measurement occasion three until the final one. No significant difference (p>0, 05) between armoured mat and the control group were observed at any time of measurement. According to the observed vegetation percentage coverage during the grazing period no major differences were found. The visual assessment of the bark chip areas showed to be substantially concerning worse than the armoured mat and the control areas. The armoured mat showed evidence of enhancement during the season and became even more levelled. The evaluation of the surface-index as a measurement method highlighted some inconsistencies when utilizing this technique.
The number of passages through the gates were uneven between the pastures. It did not seem to affect the result since no obvious evidence of increased trampling damages in pasture with high number of passes were observed. According to the visual assessment of the areas with bark chip they would need to be renewed to the next grazing season. The armoured mat would only need a simple cleaning of soil and manure. As a ground-stabilizing material armoured mat proved to be more successful than the use of bark chip. The armoured mat worked as a ground-stabilizing material. However, the control group seemed to be equally successful in this particular field trial.